404. Per Lindberg FIRENZE, Lungarno Torrigiani 1 den 16/2 XXI Bror Pelle, sedan din syster Greta i brev underrättat oss om din fullständiga likgiltighet beträffande mina pjeser, ber jag dig godhetsfullt hopsamla manus, som ev. kunna befinna sig i dina händer och sända dem – hälst under rek. – till min mor, fru Fredrique Bergman, Järntorgsgatan 7 Örebro.[1] Jag må säga att du kräver en betänketid mångfaldigt längre än Tor Hedberg[2] till icke ringa skada för den, som råkar vända sig till dig. Men om det också kan vara förklarligt i betraktande av din[3] ställning som chef för en ung ”exprimentsteater”,[4] så kan jag återigen inte alls förklara för mig, varför du behöver använda något ombud[5] oss emellan. Alltså – om vi ev. i en framtid skulle få något med varann att göra – man vet ju aldrig vad som kan inträffa – så hoppas jag att våra underhandlingar få ske direkt eller medelst mera vederhäftiga ombud.[6] Din HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] Brevet i dess helhet är ett av många exempel på Bergmans ”skällebrev”. I ett expressbrev till brodern den 17/2 1921 försöker Stina Bergman genskjuta detta utbrott: ”det är en människa som inte har sitt nervsystem i oskadat skick, som skrev det, en människa som inte tycks veta vad han gör när misstänksamheten och det obehärskade ursinnet sätter sina klor i honom”, skriver hon. [2] Dramatenchefen Tor Hedberg. [3] Ordet din är itererat i brevet. [4] Lorensbergsteatern hade under Per Lindbergs och Knut Ströms ledning blivit centrum för den framväxande teatermodernismen i Sverige. Bägge scenkonstnärerna hade tagit starka intryck av internationellt teaterliv, framförallt så som det kom till uttryck i den expressionistiska scenkonsten i Tyskland. Bergmans ironiska huvudstadsaspekt slår igenom i den mångtydiga termen experimentteater och vittnar om hur pass influerad han var av den många gånger nedlåtande inställningen till den nya, omdiskuterade göteborgsscenen, som omfattades av såväl scenkonstnärer som kritiker i huvudstaden. [5] Av brevets inledning framgår, att det var Stina Bergmans syster Greta Bonnier som fungerat som ombud. Se brev 409 till Per Lindberg den 17/3 1921, not 1. [6] Per Lindberg har använt sig av brevets fria sidor för diverse, senare strukna anteckningar. |
|