660. Tor Bonnier Venezia den 15/3 XXVI Käre Tor, tjänare! Tack för ditt brev från Assouan anno dazumahl. Jag besvarade det omgående men du torde väl ej mottagit svaret.[1] Jag bad därför nyligen din Pappa[2] hälsa dig att du enligt min åsikt är en synnerligen läsvärd brevskrivare men om möjligt en ännu mera lat sådan. Tag komplimangen som du behagar. Jag skriver nu till dig – tyvärr – i affärssyfte och med direktaste tanke på er kassa. Men, lugna dig, det gäller dock ej en ny dålig affär utan en gammal. Nämligen att be firman vara vänlig och sända ”april-raten” under följande adress och i samma valuta som förut: S. Trovaso 1064, Venezia. Mänskligt att döma komma vi att uppehålla oss där någon tid. För att nu berätta något om mig själv – jag har blivit rånad och jag har skrivit en roman[3] så tjock att – som jag brukar säga – man behöver tre stadsbud för att genomläsa den. Nåja, om sistnämda komma vi kanske någon gång till tals men vet du rånet var ohyggligt.[4] Inte bara därför att det kostade mig en för mina förhållanden högst avsevärd summa utan kanske lika mycket därför att det visar mig hur gammal och orkeslös (i hjärnan) jag blivit. 43 år är jag och med skurkar av alla de slag har jag flitit umgåtts men aldrig har jag låtit en sådan idioti komma mig till last. Alltså är det väl ålder och åderförkalkning som verkat. Kanske i viss mån även den oförmodade ankomsten av min svärmor.[5] Jag kan säga att den var lika pinsam för oss båda, ja, kanske mer för Stina fast det ju var jag – i egenskap av svärson som hade att arrangera scenerna. Jag bär i min västficka* sedan en vecka ett brev till Greta [6] i vilket jag med största tydlighet framhäver familjen Lindbergs hänsynslöshet. Vill den taga kol på gumman så är det en inre familjeangelägenhet och bör ej lassas på mina skuldror. Förrästen hade det varit barmhärtigare att skjuta ned henne än att skicka henne hit. I övrigt har jag intet att förtälja. Den allmänna politiken är, som du redan vet, spännande. Venezia är vackert, som du också redan vet. Och jag kommer möjligen att skriva en komedi,[7] vilket inte intresserar dig. Alltså slutar jag. Hej och hälsningar till alla de dina både dem du är sams med och dem du ev. ej är sams med. Din HjB Vill du skriva till mig, så är du välkommen, vill du inte så är det din sak. *brevet kommer jag troligen ej att avsända men det är en tillfredställelse att ha skrivit det.[8] Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Se brev 650 till Tor Bonnier den 17/1 1926. [2] Bokförläggare Karl Otto Bonnier. Se brev 659 till Karl Otto Bonnier den 6/3 1926. [3] Åsyftar romanen Jonas och Helen, 1926. Se brev 648 till Karl Otto Bonnier, Trettondagsafton 1926, not 2. [4] I almanackan står för den 12/3 1926: ”Rånad – hemskt”. [5] Skådespelerskan Augusta Lindberg, som tidigare besökt Bergmans i Meran, varvid häftiga gräl uppstått mellan svärson och svärmor. [6] Greta Bonnier, Stina Bergmans syster. [7] Den blivande komedin Dollar. [8] Asterisktexten är handskriven. |
|