863. Kaj Bonnier Segelholmen den 6/7 XXX Käre Kaj, tydligen har du satt dig i hälsosam respekt hos herrar poeter av svenska språket! Min slutsats drar jag därav att en bland dem – Johannes Edfelt – sändt mig närslutna dikt med anhållan att jag skall förfråga mig hos dig, huruvida den kan placeras i Månadshäftena. Nåja, för min del tycker jag att envar dikt bör tala för sig själv och anser ock att denna talar ganska väl – men eftersom du tycks vara en sådan farlig färla[1] för bevingade poeter så får väl jag – jordbundne prosaist – åtaga mig överlämnandet. Alltså – uppdraget är fullgjort. Hur har du det eljes? Jag för min del suckar och ber: Ack den som hade en lämplig myntpress att mynta allt detta solskens-guld till gångbar valuta! I hast och hetta, Din tillgivne Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] färla – av lat. ferula/ris, ett straffredskap som främst användes inom skolan i äldre tid, då skolaga var allmänt förekommande och accepterad. Att stå under någons färla – att stå under någons tuktan. |
|