Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman

     
 

Stina Bergmans brev III till Hjalmar Bergman

Dalarö den 12 [mars 1927]

 Kära du, tack för tvenne brev från Berlin, det ena postat i Munchen och för telegrammet från Florenz. Jag tycker du låter lite ynklig i breven, men det var kanske en övergående ynklighet. Nu hoppas jag att du har det skönt lugn[t] och trivsamt och att det inte dammar för mycket på gatorna så du får igen din snuva. Jag hoppas också att Ines sköter om huset till din belåtnad, om du säger henne vad hon ska göra så gör hon det nog. Att du ville uträtta de ärenden jag skrev om rörde mig, hoppas du inte får obehag på kuppen.

Här är det mest strålande vårväder man kan tänka sig. Jag hade tänkt föreslå att jag skulle elda upp Djupvik till den tiden du reser norr ut igen, eftersom Greta antagligen inte ska vara där i sommar eftersom Abbe ska till Amerika. Han tålde inte London klimatet utan kom hem för andra gången och ska nu ta Amerika i stället. Då ville Greta inte vara på Djupvik, hörde jag av Mamma. Greta har jag nämligen inte talat med sedan första dagen jag kom hem. Det är något så storartat vackert där nu så man kan inte finna en plats mer underbart vacker i fråga om utsikt. Men, efter ditt ena brev förstår jag ju att det vore den rena dumheten att påverka dig att resa hem; varför jag avstår från planen. Visserligen tror jag inte att cognacen till den grad förvillat ditt förstånd att du ens själv tror på någon sorts fälla i och för inspärrning, men blotta yttrandet var så pass fånigt att jag dock förstår det meningslösa i att försöka ordna något vare sig här eller där för oss gemensamt. Och jag kan heller inte uppge någon viss ranson som Vidlund skulle skriva ut åt dig eftersom jag inte frågat honom, men mer än 3 dec, om dygnet skulle vi inte kunna komma upp till i detta landet och det är ju inte på långt när vad du numera är van vid, så – – det är ju ingenting att tänka på. Jag tycker visserligen det skulle vara både nyttigt och roligt att spela tennis en stund varje dag, men det dröjer nog några veckor ännu innan banan blir klar att använda, och båten kunde vi ju få från Segelholmen, men det är kanske för kallt att ha något nöje av den ännu på en stund. Alltså gör du säkert klokast i att stanna på andra sidan det lilla, lilla diket tills andra tider stunda. Vi ska väl ändå hoppas att den dag kommer då du i plötslig blixbelysning ser klart både på dig själv och på mig och finner att du djävlats bra länge i onödan. Det är ju möjligt att det dröjer innan den där båglampan tändes, men då ha vi ju ingenting annat att göra än att vänta i lugn och ro. Huvudsaken är ju att inte tappa modet.

Hej så länge, jag hoppas att du skrivit något sedan du kom fram så jag får höra hur du finner dig med att vara där nere på nytt.

Mig.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.