Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman

     
 

Stina Bergmans brev IV till Hjalmar Bergman

Dalarö den 5/4 [1927]

Käraste min vän,

                            ÄNDTLIGEN!

Jag tror sällan jag tackat Gud så innerligt för något som därför att han lät dig trilla omkull och slå dig, utan vilket du väl ännu ginge omkring utan vård och skötsel. Och sedan jag talat med Widlund efter det att han talat med Faber så tackar jag ännu en gång, eftersom Faber sagt oss att det inte var en dag för tidigt om en allvarligare katastrof skulle kunna undvikas. Du kan således lugna ditt trotsiga sinne med att du höll ut i det längsta, och sedan kan du ju överlåta åt mig att tacka därför att du inte trilskades längre än till det yttersta.

Älskade min vän, när jag talade med sköterskan i går kväll så sa hon att du redan var mycket bättre, något som alldeles inte förvånade mig. Jag har ju hela tiden vetat att om du bara väl en gång lät trotset fara, vare sig godvilligt elle[r] därtill tvingad av omständigheterna, så skulle du på vida snabbare tid än någon kan förmoda återigen vara människan utan fruktan och tadel som du är skapad att vara. Jag vet att du är den första att inse det vidriga i att en människa med sådana gigantiska krafter både kroppsligen och själsligen som du är skapad att äga låter sig behärskas och förnedras av någonting så brackaktigt som spriten. Jag vet det, och om du så kommer att gå i graven stupfull så skall jag ändå stå fast vid mitt påstående, fastän jag då också måste tillägga, men han ville inte. Något som jag ber alla de makter som lever och regerar, alltså även dig, att jag ska slippa säga.

Du kan inte tro vad det är svårt för mig att tänka på att någon annan skall gå omkring och sköta dig då det ju borde vara jag som fick göra det. Men jag inser mer än väl att det ur alla synpunkter sett är bättre att en främmande gör det. Om du vore skapad som en vanlig människa kunde jag ju få komma ner för att hålla dig sällskap några timmar om dagen och sedan gå min väg, men det går ju inte, varför det naturligtvis är allra bäst att jag håller mig borta helt och hållet. Men om det gör dig någon glädje att veta så var säker om att jag sitter här och tänker på dig, allt under det att jag översätter den lilla tidskriften om Hundarna FIFFI och HECTOR som vi köpte på Berlins station när vi reste hem sist. Det är förlaget som sändt mig den till översättning, lustigt nog. De känna väl till min svaghet för hundarna och tyckte det kunde passa.

Jag sänder en resebok från Spanien, kanske kan den roa dig. Är det någon särskild du vill ha så säg bara till skall jag sända den. Fogelqvists innehåller ju en del brev från södra Frankrike och bland annat ett kapitel om Ferrero, ser jag. I Berlin ville du inte läsa den, vill du ha den nu så säg till. Dessutom sänder jag en bok om ordspråk som verkligen är rätt lustig att bläddra i. Dessutom är det många lustiga teckningar. Du vore snäll om du tog vara på den för den är mammas, men det gör förresten det samma eftersom hon kan få en annan från förlaget.

Du skriver väl lite så jag får veta hur du har det.

Vännen min, vill bli frisk igen!

ber din Stina

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.