11. Alma Hedberg

Firenze den 4/12 901

Kära lilla Tante!

Hjärtligt, hjärtligt tack för det sista kära brefvet och så likt den lilla Tanten att gå och knoga och springa för min räkning!! Det var ju roligt att de "togo in'et"^[1] om inte för annat så för Grodans skull, som jag tycker mig märka ha' en viss svaghet i det fallet (nå ja, det undrar jag heller inte på!) Om och när jag kommer att skrifva härnäst, vet jag inte – men i alla fall riktigt, riktigt hjärtligt tack min lilla Flicka!

Något egentligt märkvärdigt har jag emellertid ej att förtälja. Jag rultar omkring i museer och kyrkor efter bästa förmåga, samt öfverraskar mig själf med ett ovanligt godt humör – hur länge det räcker – dock ser jag med glädje hvar minut som går samt räknar ofta de 250 dagar min resa skall räcka – jag kallar det min "landsflykt" – trifvas kan jag endast hemma, och äfven där endast för kortare tid. Tro icke därför att jag gifvit fosterlandskärleken tollerance i min filosofi – den är och blir för mig, hvad den alltid varit – ett brott – och en låghet! – Men nu kom jag från ämnet(!); här har, som sagdt, intet skett, utom att jag igår blef vittne till ett storartadt slagsmål på piazza Signoria, hvarvid en krake blef nedstucken. Liket slapp jag dock se. Vidare kan jag berätta, att jag om några dagar kanske får höra Sarrasate,^[2] det skulle ju vara mycket roligt.

Ännu en sak, som, i och för sig tämligen obetydlig, nog kommer att intressera den vänliga lilla* själ, jag skrifver till! Som Tante kanske hört skref Mamma till mig, att jag borde fråga någon competent person om examensfrågan. Nå, jag tog mod till mig och skref till den competentaste person jag känner nämligen docenten i teoretisk filosofi i Upsala Hans Larsson,^[3] själf litterär och vetenskaplig författare samt säkerligen blifvande professor. Det var visserligen ganska obehagligt att besvära en så pass främmande person – men låt gå! Och i går fick jag svar – långt och mycket vänligt. Cosi: pro primo:^[4] att jag på författarebanan naturligtvis ej har någon nytta af en examen och därmed följande tittel, pro secundo: att en examen kan vara nyttig för mina studier endast i det fall att jag annars ej har nog energi att grundligt bedrifva dem (jag bedrifver dem ju endast af intresse, hvarför då ej grundligt?) hvarvid han varnar mig för diletanttism såsom i längden odrägligt för sin utöfvare. (Instämmer!!!); pro tertio: att i så fall den enda för mig lämpliga examen vore den direkta (utan föregående kandidat-) filosofie licentiat examen.

Sitt bref slutar han med en uppmaning att icke genera mig för att rådfråga honom samt ett löfte att gifva mig anvisning på böcker m.m.

Nog är det en snäll man!!!

Ofvanstående utdrag har jag också skickat föräldrarna, samt bett dem låta det därpå bero, tills vi få muntligen afhandla saken. – Emellertid är jag ganska nöjd med detta utlåtande.

Adjö nu lilla Tante, många, många hjärtliga hälsningar till alla Tantes kära men mest och bäst till min egen lilla Tante från Hennes

Baffefarbror!

Hur står det till med Farbror Adolf?^[5] Hälsa gossarna Hessler och skicka mig deras adress, så skall jag sända dem hvar sitt kort, det skulle de kanske tycka vara roligt?

 [Tillägg på tvären över ingressen:] Jag stannar här denna månaden ut, hvarefter jag tar den förut omtalade vägen till Rom. Har Mamma berättat att jag här af Fru Nicati^[6] lär mig bokbinderi? Det är mycket roligt! Den svenska flickan har kommit hon förefaller snäll, hennes far stannar här öfver julen. Namnet: von Gegerfelt!^[7] hemort: Göteborg ("Kan något godt etc")

*Påminner nästan om "Tante Alma har så små rara ögon"!

Handskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.