111. Tor Bonnier Roma, via Parioli 7 28/1 10 H. Bokförläggare Tor Bonnier Stockholm. Kära Tor, jag har mottagit Ditt – om jag bortser från koliken – synnerligen angenäma bref! De tusen kronorna ha väckt alla mina dåliga men upplifvande girigbukskänslor. Jag tackar och säger amen, ja, ja, det skall så ske. Förkortningar skall jag göra så många och långa, som jag och min hustru samfällt orka med – men hälst i korrekturet! Hvad betalningen anbelangar, vore jag tacksam, ifall jag kan få som jag fick för Savonarola. D.v.s. hälften vid kontraktsunderskriften och hälften då boken[1] kommit ut. Om det inte är besvärligt – i annat fall allt, då den kommit ut. Nu skall jag göra Dig en fråga, och Du vore väldigt hygglig, ifall Du snart ville besvara den. Saken är den att jag planlaggdt och gjort förstudier till en artikelserie,[2] som skall på ett halft kåserande och under alla förhållanden populärt sätt behandla Italienska kvinnor under gångna tider, deras lefverne, förhållande etc. då och då belyst genom biografier öfver mer eller mindre illustra exemplar. Första artikeln, som är i det närmaste färdig, handlar om lyx och om bröllop. Och nästa skall handla om Bianca Capellos flykt[3] samt en annan kärlekshistoria. Och sedermera kommer i jämn och behaglig röra en massa kvinnofigurer af olika slag att presenteras. Som serien blir så pass omfattande – cirka tio nummer – har Du kanske icke plats för den i Månadshäftena? Eller tycker kanske icke att den passar?* Jag har emellertid velat fråga Dig innan jag ger mig ut med min påse att klappa på dörrarna. Med många hälsningar Din Hjalmar Bergman Jag ber om min vördnad för Din Far. *Jag menar, att Du tycker kanske icke om ensuite-saker?[4] Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Romanen Hans Nåds testamente, som sannolikt skrevs under månaderna oktober/november 1909 i Rom. Den kom ut den 18/4 1910. [2] Projektet tycks aldrig ha realiserats i sin helhet. Se brev 112 till Tor Bonnier den 6/2 1910, [3] Bianca Capello kom ur en ansedd venetiansk familj men flydde med en betjänt, Pietro Buonaventuri, till Florens där hon gifte sig med honom. Hon blev snart älskarinna åt storhertig Francesco de’ Medici, som 1579 gifte sig med henne efter att ha mördat hennes första man. Några år senare dog paret samtidigt troligen p.g.a. förgiftning. Det dramatiska stoffet hade redan år 1900 behandlats av Per Hallström (1866–1960) i dramat Bianca Capello. [4]Asterixtexten är handskriven. Uttrycket torde syfta på en eventuell ovilja hos Tor Bonnier att publicera en rad essäer ensuite, d.v.s. i följd, i en tidskrift som Bonniers Månadshäften. Bergman hoppades på denna tidskrift för sin tilltänkta serie av italienska kvinnoporträtt från renässansen. |
|