122. Tor Bonnier Roma, via Parioli 7 6/6 10 Tack kära Tor, för pängarna, som voro öfverraskande många ō tidigt ute –! Och tack för bref ō recensioner.[1] De voro ju till öfvervägande delen goda. Men bra tråkigt är det, att boken inte går. – Och hvad ska man göra för't? Skjuta sig? Här har vi haft ett par dagars rusk, hvilket behagligt nedsatt temperaturen. Och eftersom jag är lat ō eftersom jag fått pängar, så ska vi nu ut ō dra. Stina hälsar så mycket till Er alla tre. Och likaså gör Din tillgifne HjB. Och Du är alltjämt samme sportälskande fjällyngling? Ror drag i ösregn! Och de elaka små fiskarna dra åt sitt håll – Påminner nästan om mig och det ärade publicum – Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Recensionerna av Hans Nåds testamente var med undantag för Fredrik Bööks genomgående positiva. Bööks recension publicerades i Svenska Dagbladet den 25/5 1910. Han utdömde boken med orden: ”Idén är egenartad, författaren har använt mycken kvickhet och rörlighet på dess utförande, och likväl är `Hans Nåds testamente` rent ut sagt en ledsam bok.” Men Klara Johanson framhöll ”den uthålliga fantasi och det övermodigt lätta handlag, varmed författaren sköter sina vimlande figurer och deras ränkfulla upptåg” . (Stockholms Dagblad den 23/5 1910). Bo Bergman associerade vid läsningen till Dickens författarskap och tillade: ”Det är en verkligt glad och uppfriskande bok, förträfflig i sin humor, sin tidsfärg, sitt berättarnöje.” (Dagens Nyheter den 30/5 1910). |
|