143. Tor Bonnier [Rom] 6/1 11 Kära Tor! För några dagar sedan neddamp i vår trädgård bland orange ō mandarin, citron ō själfva hin (Dåren)[1] ett fruset [?], snöbetäckt bokpaket af vördnadsvärda dimensioner. Dess form påminde verkligen om en jättekvinnas bröst och förde genast mina tankar till den kära bilden af Moder Svea, diande sin unge. Alltså skola vi nu sörpla svenskhetens söta modersmjölk, sugande kraft (plagiering) ur den aflägsna fosterjorden och välsignande den välvillige Afsändaren ! Tack! Du eller Greta har sändt ett par fotos från Djurgården.[2] Och som jag förstår, att detta skett i den sant mänskliga (humana) afsikten att uppväcka vår gnistrande afund, så vill jag härmed till Eder glädje intyga, att verkan var kollosal. Själf – behärrskad som jag är – utstötte jag endast ett ”förtjusande” i hög falsett, snörpte på mun ō skelade. Men min ärliga naturliga hustru sade – och uttrycket kom synnerligen spontant. ”Fan i helvete, de förbannade satarna ha det då för djäfligt bra!” Samma djupa bröst-toner, som der[a]s Moder använder i Bergliot.[3] Sedan sparkade vi Dårens möbler, spottade på golfvet ō snöt oss i fingrarna. Våra möbler äro mycket obekväma. För mig betyder det dock icke så mycket, ty jag har till julen af min hustru fått mottaga en gul sittdyna, som jag nu medför till alla de platser, där jag vill sitta (undantagandes WC). Ja, dyre Svåger, landsflykten är ofta tung ō svår att uthärda. Vi ha därför beslutat, att till hösten inflytta i en treflig, praktiskt inredd villa vid Sundet.[4] Att vi verkligen komma att göra så, förefaller mig troligt. Ty vi fatta detta kloka beslut minst en gång i veckan. Dock blir det kanske ingenting af förrän om två eller tre år. Man måste ju ha tid att besluta sig. Och skulle ett hatadt spritförbud[5] dessförinnan framfödas i Sverige, så kommer jag sannolikt att betrakta detta fula foster, detta stygga spöke – på något afstånd. Från Helsingör kanske, – hvarvid jag finner mig själf likna Hamlet ō spritförbudet salig kungens osaliga anda. Ack ja, dyre Svåger, min själ är ett resanderum, där alla sorters tarfliga bekymmer hafva sin varelse, fläckande de i sig själfva sköna tapeterna med sina flottiga skallar. Lef väl ō tack! Din HjB. Avskrift efter xeroxkopia av förkommet original. Skrivet på papper med Bergmans namn och Rom-adress i tryck. [1] ”Dåren”, ironisk benämning på paret Bergmans hyresvärdinna, Madame de Antonini de Doria. Se brev 105 till Tor Bonnier den 25/11 1909, not 1. [2] Åsyftar familjen Bonniers nyuppförda Villa Manilla på Södra Djurgården. [3] ”Bergliot”, dikt skriven av Bjørnstjerne Bjørnson (1832–1910) och tonsatt av Edvard Grieg (1843–1907). Detta verk framfördes den 15 april år 1900 på Kungliga Teatern i Stockholm. Svensk Musiktidnings kritiker framhöll vid detta tillfälle, att tondikten i C.R.Nybloms översättning ”särdeles uttrycksfullt med klangfull röst och plastiskt vackra åtbörder deklamerades af fru Augusta Lindberg”. Tydligen återkom hon med bravur även senare till detta paradnummer till barns och svärsöners häpnad och beundran. [4] Bergman omnämner här för första gången till Tor Bonnier sina planer på att lämna Rom. Valet av bostadsort föll till sist på Helsingborg vid Sundet – Öresund. [5] Åsyftar den aktuella politiska debatten kring ett successivt införande av en restriktiv distributionsform av vin och sprit, vilket senare ledde till det s.k. Brattsystemet. |
|