18. Birgit Andersson

[Örebro] 25/2 903

Till lilla kusin Birgit!^[1]

Liten Birgit på pappas arm

viftar åt mormor och morfar

viftar åt farfar och farfarsfar

viftar åt barnen i lunden

viftar åt hela världen.

Liten Birgit på pappas arm

dansar kring bord och stolar

dansar hoppeli hoppe-la.

Birgit ropar hoppela-la,

skiner som sju små solar.

Liten Birgit i mammas knä

slår sina händer samman,

världen är fröjd och gamman,

skrattet och dansen i världen bor.

Birgit, Birgit är ännu ej stor!

Vifta Birgit, vifta!

Förrän Birgit nånsin tror

blifver handen ganska stor,

hvem ber då Birgit vifta?

Dansa Birgit, dansa!

Snart blir Birgit gammal och klok

blir ej längre en liten, liten tok,

vill ej längre dansa.

Skratta Birgit, skratta!

Snart blir världen ful och stygg,

pappas arm ej längre trygg,

då vill ej Birgit skratta.

Klappa och smek!

Dansa och lek!

Vifta åt hela världen!

Pappa är stark och Mamma är snäll,

Lugnt kan hon somna hvarenda kväll,

vakna så gladt

med ett litet skratt

åt hela den lyckliga världen.

Handskrivet versifierat brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.