182. Tor Bonnier [Helsingborg] 11/6 12 Tack kära Tor för rec.en,[1] som härmed återgår! Ditt bref gjorde en liten omväg öfver Helsingfors – hvilka occulta makter, som föranleda detta, kan jag, en föga djupsinnig herre, icke utgrunda. Emellertid var det roligt att få läsa'n. Jag tycker mer om en god rec. än om tio dåliga. Härnäst jag ger ut en bok, ska jag samtidigt utlysa en pristäflan bland herrar recensenter. De fem bästa ō för mig förmånligaste recentionerna skola belönas med pris från 5–25 kr. Vill Du fungera som domare? Ja, det blir dyrt för mig. Men när man som jag har invigt hela sitt lif åt konsten, så offrar man gärna några tior för att höja'na. Annonsen i St.D. var magnifik. Tack! Den påminde mig om dessa praktfulla kransar, som man af delvis okänd anledning lägger på en gammal väns ō supbroders graf. Hej! Din HjB. Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Romanen Vi Bookar, Krokar och Rothar möttes tämligen genomgående av negativ kritik – värst var Olof Rabenius anmälan i Stockholms Dagblad och Fredrik Bööks i Svenska Dagbladet. I det förra fallet var recensionen helt nedsablande. I det senare var omdömena mera modererade. Se brev 180 till Fredrik Böök den 31/5 1912, not 1. Mer positiva var anmälningarna i Aftonbladet och Sydsvenska Dagbladet. Det är sannolikt någon av dessa som Tor Bonnier skickat över till författaren som en uppmuntran. Almanackan ger entydigt besked om hur drabbad Bergman kände sig av mottagandet. Under maj månad återfinns vid ett flertal tillfällen orden ”Djäkligt” eller ”Djäfligt” upprepade, endast sammanställda med sedvanliga kortfattade väderleksnotiser. Bergman hade drabbats av en svår depression. |
|