214. Fredrik Böök Engelberg, villa Alpenruh 29/7 13 Docenten H.Herr Fredrik Böök Lund. Det är ej min afsikt att ännu en gång besvära Er med en tacksägelse, – hur stor frestelsen i år än kan vara. Men när jag kom till slutet af Eder rec. eller med andra ord till ”ovettet”, fick jag en obetvinglig lust att högt instämma. Jag har nämligen så länge i tysthet skämts öfver Loewenhistoriers sista afdelning –[1] Ämnet hörde ej dit utan till släkten Liljas historia. Själfständigt utförd hade berättelsen kanske icke ens då höjt sig öfver röfvareromanens nivå men jag skulle i alla fall ha gifvit händelser och handlingar den psycologiska motivering, som – falsk eller riktig – dock för mig är hufvudintresset. Nu var olyckan den att Loewen spelade en om också mycket underordnad roll i denna historia, vidare att jag par force majeure[2] tvingades afsluta Loewenboken (hvilken jag själf heller aldrig dristat betrakta som någon helhet utan snarare som en sådan där ekonomisk låda Havannah-utskott) [3] på kort tid och under ogynnsamma (sjukdom) omständigheter. Judiht Lilja-episodens[4] yttre konturer voro klara för mig och uttröttad af sjukdom grep jag närmast liggande för att inom viss tid få slut på boken. Härigenom blef Gula Huset snarare ett innehålls-refererat än en berättelse. Och Loewens proportioner i denna del blefvo ostadiga som skuggan då ljuset flämtar. Detta är mera en anklagelse än en ursäkt. I alla fall en förklaring. Återstår mig nu, att bedja Er icke taga illa upp – att förklaringen ställts till Er. För mig blef det ett svårafvisadt behof. Er Hjalmar Bergman Handskrivet brev. Originalet finns i Lunds universitetsbibliotek. [1] Av de tre berättelserna i Loewenhistorier hade de två första fängslat Böök: ”Över hans [huvudgestalten Leonard Loewen] färd ligger det en upplösningens och undergångens poesi, som på sätt och vis är osund, men vars fascinerande verkan man icke lätt undandrar sig.” Den tredje berättelsen i boken, som har titeln ”Gula huset”, fann han däremot misslyckad. Därmed, menade Böök, ”har boken också mistat sin konstnärliga idé”. Bergman själv var heller aldrig nöjd med dess utformning. Därför skrev han denna gång till sin kritiker. [2] fr., genom omständigheter över vilka man inte råder. Sviter efter en svår sjukdomsperiod 1912–13 hade fortfarande märkt Bergman under konceptionen av Loewenhistorier. [3] ekonomisk låda Havannah-utskott torde avse en låda kubanska cigarrer av utgallrad, sekunda kvalitet. [4] En huvudgestalt i avslutningsnovellen ”Gula huset”: |
|