216. Tor Bonnier [Helsingborg 15/9 1913][1] Hjalmar Bergman till Hans Härlighet Tor Karl Otto Bonniers son. De som vilja förvärfva en Förläggares gunst, bringa honom vanligen gåfvor, som de själfva hålla kära eller som de veta skola glädja[2] Förläggaren. Man ser dem därför ofta skänka honom romaner i fyra delar, tragedier i fem, epik på hexameter, kärlekssonetter och slika prydnader värdiga hans storhet. Då jag sålunda önskar träda inför Ers Härlighet med något vittnesbörd om min tjänstvillighet, har jag bland mina ägodelar icke funnit något, som jag skattar högre eller håller kärare än kännedomen om gubben Macchiavells handlingar och krummelurer, hvilken kännedom jag förvärfvat genom ideligt slående i många tunga böcker och ett träget studium af renaissansen. Sedan jag länge och flitigt granskat dessa mina kunskaper, har jag nu sammanfört dem i ett litet manuskript, som jag sänder Ers Härlighet. Och ehuru jag anser detta arbete Er ovärdigt, förtröstar jag dock på, att I för Eder godhets skull skall mottaga det, särskildt om I betänken, att tillfället att på helt kort tid inhämta allt, hvad jag under så många år och med så väldigt schå lärt och inhämtat, är den bästa gåfva jag kan gifva Er. Mitt arbete har jag ej späckat med onödiga lögner eller med högtrafvande och storståtliga ord eller med någon af de lockelser hvarmed man plägar utsmycka sina saker. Ty jag har velat, att arbetet endera skall blifva utskällt af Bööken[3] eller ock skall det uteslutande vara innehållets sanning och ämnets betydenhet, som mildrar hans sinne. Jag hoppas att det icke måtte anses förmätet ifall en enkel författare i ringa ställning tillråder Förläggaren att furstligt belöna denna gärning. Ty liksom de, hvilka vilja beskrifva ett land, ställa sig på slätten för att betrakta bergen och bestiga bergen för att betrakta slätten, likaså bör man vara en stor Förläggare för att kunna slunga ut ett väldigt honorar och en enkel författare för att veta att med blyg tacksamhet mottaga detsamma. Tag således, Ers Härlighet, denna lilla gåfva. Om Ni läser den med uppmärksamhet skall Ni visserligen finna ett och annat staffel men också de möjligheter till en stor upplaga, som svenska unghögerns[4] brinnande intresse för en slug och djäfvulsk politik innebär. Och om Ers Härlighet från höjden af Eder makt någon gång skulle sänka blicken till mina böckers annons-konto, så skall Ni säkert finna, hur orättvist jag lider under ett oblidt ödes förföljelser.[5] Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Enligt en almanacksanteckning. Brevet saknar underteckning. Det tycks vara ett följebrev till manuskriptet till företalet till Bergmans översättning av Macchiavellis Il Principe/Fursten. I almanackan för den 15/9 står ”Sände Manuskr”, efter att Bergman i flera dagar noterat att han arbetat på företalet, som han påbörjat den 9/8 1913. Hela verket kom ut 1914. [2] glädja är tillskrivet för hand och ersätter ett med bläck utplånat ord. [3] Den tidens allsmäktige litteraturkritiker Fredrik Böök. [4] unghögerns ersätter ett med bläck kraftigt överstruket och därmed oläsligt ord. [5] Ett belägg för Bergmans återkommande kritik av förlagets – enligt hans mening – bristfälliga marknadsföring av hans verk. Se brev 345 till Tor Bonnier den 25/10 1918. |
|