236. Gustaf Muck Linden Helsingborg den 29/5 XIV H. Herr Gustaf Linden Stockholm. Jag tackar Er förbindligast för brefvet. Så snart jag lyckas få en[1] ordentlig afskrift af Parisina,[2] skall jag sända Er den. (Jag står emellertid för ögonblicket midt upp i flyttning.)[3] Af ”Familjens Renhet”[4] lär det redan finnas en tysk öfversättning i manuskript. Jag skall genast be min öfversättarinna fröken M. Franzos, Gumpendorfferstr 25 Wien VI, sända den. Till Er nämligen. Ty jag tror icke att vi ska tussa samman fröken Fransos[5] och Fischers förlag, däraf kunde komma någon olycka. Nej, det vore nog bäst, om Ni hela tiden ville stå som mellanhand.[6] Alltså – tills jag lyckas skaffa Er några manuskript! Med utmärkt högaktning Er Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. Gustaf Muck Linden (1875–1936) knöts som ung regissör till Dramatens verksamhet i och med att teatern 1908 tog sin nyuppförda scen i besittning. Han hade då just kommit hem efter en tvåårig studieresa i Tyskland och Österrike, där han praktiserat vid olika framträdande scener i Düsseldorf, Berlin och Wien. Utomlands hade han fängslats av att man där fäste större vikt vid den totalverkan en uppsättning ägde än vid väl utarbetade, verklighetstrogna detaljer i scenografin eller publikdragande stjärnspel. Denna erfarenhet präglade hans egen estetiska målsättning att låta ”fantasien och den skapande personligheten” få större genomslagskraft i regiarbetet. Linden kom genom åren att sätta upp flera av Bergmans pjäser och agerade i slutet av 20-talet som hans teateragent. [1] Ordet ett är överkorsat och ersatt med en. [2] Det historiska skådespelet Parisina skrevs i sin första version i Rom vid årsskiftet 1909–1910. Se brev 109, 113 och 114 till August Lindberg den 23/1 1910, 16/2 1910 och i början av mars 1910. Skådespelet inlämnades hösten 1913 för bedömning till Tor Hedberg, som var chef för Dramaten 1910–1922. Hedberg gav efter moget övervägande teaterns då ledande regissör Gustaf Muck Linden i uppgift att iscensätta stycket våren 1915. Framtagandet av en ordentlig utskrift har tydligen lett till att Bergman den 1–8 juli 1914 radikalt omarbetade samtliga akter – detta enligt almanackan. Se brev 240 till Tor Bonnier den 1/7 1914, not 4. [3] Bergmans bröt i juni upp från Helsingborg och flyttade till gården Håknarp i Brötjemark i närheten av Jönköping. [4] Österrikiskan Marie Mizi Franzos var Bergmans tyskspråkiga översättare. Hennes tolkning av dramat Familjens renhet var inte bara aktuell för det tyska Fischers förlag utan även för Ryssland. Se brev 237 till Mizi Franzos den 29/5 1914, not 1. Tor Bonnier hade fått en förfrågan om dramat från en oidentifierad ryss – Maxim Gorki antog Bergman senare – men för detta finns inget belägg. Översättningsmanus överlämnades till Linden i början av juli 1914 enligt brev 240 till Tor Bonnier den 1/7 1914, not 2 och 3. Dramat syns aldrig ha blivit tryckt på Fischers förlag. [5] Bergmans inkonsekventa stavning av namn kommer här till uttryck. Särskilt ofta gör detta sig gällande just i vacklan mellan z och s. [6] I brev den 27/5 1914 erbjuder sig också Linden, som vid den tiden var representant för S. Fischers förlag i Berlin, att arbeta för att få Bergmans dramatik publicerad eller uppförd på tyska scener. |
|