251. Tor Bonnier Håknarp den 1 dec. XIV Tack och heder, kära Tor, för bref, för kofva för böcker![1] Allt detta har gifvit mig sådana krafter, att jag nu ånyo vill försöka supa min svärfar[2] under bordet. I förra veckan var jag mycket nära målet, men lyckades han i sista stund genomföra en hastig reträtt, hvarvid han begagnade sig af kryssaren Goebens[3] knep med musiken. Sen dess har jag varit något utmattad. Skulle nu Din vänliga spådom beträffande recensionerna gå i uppfyllelse, torde emellertid hans ställning bli förtviflad. Och Du gör då klokast i att när som hälst beställa kransar. Det kan också hända att jag chappar. Jag öfvar mig nämligen i målskjutning och här finns endast katten, som dock redan är för älendig. Träffar Du någon osäker eller uppenbart illvillig recens. så tala om, hvad jag nu har sagt. Eller sätt in en liten notis: Författaren är för närvarande sysselsatt med målskjutning. Sådant gör sig i bistra tider. Hej! Din HjB. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Avser honorar för Två släkter. Komedier i Bergslagen I. [2] Regissören och skådespelaren August Lindberg vistades vid denna tid hos sin dotter och svärson för att i lugn och ro få möjlighet att arbeta på sina memoarer, som kom ut i två delar 1915 och 1916. I ett brev till föräldrarna den 12/11 1914 berättar Bergman: ”I dag hade han knappt svalt den sista kaffeslurken förrän han rusade in på sitt rum och stängde dörren i lås. Där skall han nu sitta till middagen klockan fem, så att Stina och jag sitta ostörda på våra rum. Det blir säkerligen ett utomordentligt intressant och roande arbete, hans memoarer, så som han flackat omkring i sina dar, sett och hört och träffat Gud och hela världen.” Brevets skämtsamma formuleringar ger intryck av den uppskattning Bergman hyste för sin svärfar. [3] Den tungt bestyckade tyska slagkryssaren Goeben, döpt efter en betydande tysk 1800-tals general August von Goeben (1816–1880), utmanövrerade i början av Första världskriget franska och engelska marinenheter i Medelhavet. Tillsammans med kryssaren Breslau lyckades Goeben genom diverse undanmanövrer ta sig fram till Konstantinopels hamn, så att dess befälhavare, amiral Wilhelm Souchon (1864–1946), där kunde övertala den osmanska regeringen att ansluta sig till Tyskland i kriget för att till sist anfalla Ryssland. Konsekvenserna av denna militär-politiska kupp blev genomgripande. ”Det förekom inte en enda enskild handling under detta krig”, framhåller historikern Barbara W. Tuchman (1912–1989), ”som kastade en så lång skugga på världen som den färd amiralen fullbordade”. Augusti 1914, Forum 1963. |
|