260. Tor Bonnier

Ladugårdsskogen, Örebro

 5/5 XV

Kära Tor! Tack för sistens! Särdeles schangtiltt, fin ō möen mad ō mycket supa. Vid hvilken tid ō under hvilka förhållanden blef  Ni af med lille Muck?^[1] För han är väl inte kvar ännu?

Parisina^[2] har gått rel. bra – 1 maj nästan utsåldt! – men faller naturligtvis nu för vårvädret. I dessa brunstens tider vill folk hälst para sig ute i naturen. Den mörka teatern lämpar sig inte längre för ändamålet.

Säg mig nu en sak som jag glömde fråga: Har Du hört något af den kurren som ev. skulle köpa "Maria"?^[3] Dröp han ??? ^[4]

Lifvet är bekymmersamt. Jag ska nu ned ō sprätta dynga, men den är dåligt brunnen. Sen ska jag så ō sätta.

Tröttna Ni någon gång på det blaskiga Dalarö så kom hit så slippa Ni se vatten. Hälsa Greta, att hennes föda var framstående. Men mot mig var hon till den grad oförskämd, att hon påstod att jag såg dem ut på näsan.^[5] Detta var en ren tarflighet. Ty om jag hade fått bättre rec. hade hon icke vågat säga mig något dylikt.

Hej!

Tuus^[6]

HjB.

Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

Skrivet på papper med sorgkant. ^[7]