261. Gustaf Muck Linden Ladugårdsskogen, Örebro 15/5 XV. Kära Linden, Du kunde ha 1) erkändt mottagandet af mitt värdefulla foto. 2) förständigat Din hustru – Du är ju herre i Ditt hus? – att sända min hustru foto. 3) sändt mig Ditt foto. 4) med några vänliga rader om just hvad som hälst blåst ō lättat på det svårmod som är min luft. Men som Du väl mäktat men ej gittat agera den barmhärtige samariten, vill jag i stället förehålla Dig, hvad som varit Din ovillkorliga skyldighet. Att låta dagens luft- ō belysnings-efekter inträda redan efter Parisinas tredje entré, inte som nu efter hennes – sista sortie. M. l´instructeur et regisseur de la Scandinavie, il faut aussi instruir le bon Dieu![1] Nu har jag: sprättat ō nedgräft 3 parlass dynga, 4 säckar pudrett, 20 kilo kali-superfosfat, 20 kilo benmjöl vidare satt ō sått potatis, jordärtskockor, kron-dito, morötter, räddisor, sallad, persilja, dill, ärter, böner, rabarber, jordgubbar, 4 sorters lök. Och idag ligger alltsamman under en fot snö. Hvad som är bra för Parisina är inte bra för morötter, min bäste herre, tvärtom. Lidman[2] har glatt mig med en artikel i ”Hvar 8 Dag”. Den karen har inte bara hufvud, han har också hjärta. Hvilket icke är allom gifvet. Nå, nå, jag menar ingenting illa med det. Emellertid sjunger han en hel hymn till – ”Familjen”! Jag hade lust att skicka den – uppsatsen – till chefen.[3] Apropos, hur förfor Du med then kvinnan, som skref till mig? Jag tänker skicka Hedqvist[4] ”Lönngången”[5] dels af artighet dels emedan han skulle bli djäfligt bra i rollen. Som han förstås aldrig kommer att spela. Därför att Lönngången aldrig kommer upp. Eheu fugaces, Postume, Postume, labuntur anni[6] – det ringer, det ringer jämt i mina öron. Fy fan.. Har Du nu något samvete, Muck, så ger Du mig bevis på det. Har Du åter icke något samvete, så ger[7] Du mig bevis på det. Din HjB. Min vördnad för Din Fru! Handskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. Skrivet på papper med sorgkant.[8] [1] Fritt översatt från fr., Herr instruktör och regissör från Skandinavien, man måste också regissera den gode guden! [2] Författaren Sven Lidman (1882–1960) skrev i maj detta år en erkännsam artikel om Bergmans författarskap – ”Hjalmar Bergman. Ett utkast” i Hvar 8 dag, nr 16, 1915. Där jämför Lidman dramat Familjens renhet – från hösten 1906 – med Frank Wedekinds skådespel FrühlingsErwachen från 1891 med hänvisning till att de bägge behandlar ett utmanande, ”penibelt” ämne. Lidman tillägger att Bergmans text har stora konstnärliga kvaliteter: ”Men alla dessa människor lefva intensivt för åskådaren – lefva dikteriskt – lefva dramatiskt, hafva hvar och en sin egen atmosfär, sin rymd för den lytta själen att röra sig i – hafva, jag vill nästan säga det, hvar och en sin egen stank.” [3] Dramatenchefen Tor Hedberg. [4] Skådespelaren Ivan Hedqvist, framgångsrik uttolkare av Furst Niccolòs roll i dramat Parisina. [5] Dramat Lönngången skrevs sensommaren 1912 i Helsingborg och utgavs i november 1913. Bergman hade tidigare försökt att få Albert Ranft eller Tor Hedberg att uppföra dramat på Svenska teatern respektive Dramaten, men misslyckats. [6] lat. fras, ur Horatius (65–8 f.Kr.) Carmina, II, 14. Ack Postumus, Postumus, de flyende åren förrinna. [7] ger är tillskrivet för hand. [8] Bergmans far avled den 17 februari detta år. |
|
OriginalOriginal full storlek | |
    |