263. Gustaf Muck Linden Ladugårdskogen, Örebro den 21/5 XV Heder ō tack, min Bror, för foton ō bref! Gnata hjälper understundom. Men jag svär, att jag skulle ha hållit mig ödmjukt tyst, om jag anat, att Du alltfort slet för Svenska Teaterns väl! Jag trodde Du låg på landet ō lekte Öfverstedyngmästare eller then nye Linnœus. Dock – det fröjdar min fromma själ. Ty visserligen tror jag, att Du är en stor örtagårdsman på Boo,[1] men med egna ögon har jag sett, hur blomster spirar ur tiljorna, när Du traskar öfver scenen. Tänka sig, att Din Parisina[2] återgaf mig lusten för scenen. Som jag trodde vara död ō begrafven. Nu få vi emellertid krig. Stina kommer att rikta en särskild tacksamhetsadress till Caterina d’Orbizzi.[3] Buga Dig emellertid på mitt blygsamma sätt ō för min räkning! Och tack än en gång Din HjB. Handskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. Skrivet på papper med sorgkant. [4] [1] Lindens sommarställe. [2] Den av Bergman beundrade uppsättningen av hans historiska skådespel Parisina, som Linden regisserat. Se brev 259 till Gustaf Muck Linden den 4/5 1915, not 1. [3] Lindens hustru Olga Raphael-Linden spelade rollen Caterina d´Orbizzi i Parisina. [4] Bergmans far avled den 17 februari detta år |
|