27. Birgit Andersson

Örebro den 3 Maj 1904.

KÄRESTA LILLA BIRGITTA!!

Nu sänder jag Dig många, många gratulationer; och morbror Claes och moster Fredrique, som äro långt nere i Kejsarens rike, och kusin Ester^[1] och kusin Elna^[2] med män och barn, de göra likaså; ja alla, från och med den gamla gamla Farmor,^[3] som är så gammal att hon lefde det år, Carl Johan^[4] red på Ladugårdsgärde, ända till den lille lille Claes Fredrik,^[5] som är mycket mindre än Du, alla gratulera de liten Birgit på Hennes tredje födelsedag! Ty nu har Birgit left två hela långa år, och det är inte litet det. Och nu börjar det tredje; det är väl det bästa af dem allesamman.

Det året är lika långt som det, som varit – ja på en dag när. Så då kan ju Birgit veta, hur mycket Du får höra och se och skratta och leka; och kanske lär Du Dig en liten dans och en visa kanske också och ännu mycket mer. Mamma måste [Du] hjälpa med hushållet, och Pappas taflor måste Du hålla reda på, ty den stackars Pappa är ju tvungen att tänka på alla sina många sjuka, annars blefve de bra ledsna, må Du tro.

Och Maria i köket skall ha hjälp och Jeppe Katt och kusin Hjalmar kanske också, så nog får Du att göra!

Jag vet ju inte allt; men det vet Pappa och Mamma.

Nu önskar jag lilla Birgit lycka till Hennes tredje år!!

Tack Birgit, att Du ville jag skulle komma upp till Din födelsedag. Det tycker jag nog skulle ha varit mycket roligt; men jag har ju också att göra; och så har jag den gamla Gumman, och hon tycker alls icke om, att jag reser bort kan Du veta.

Men tack skall Du ha!

Lille Claes Fredrik och jag, vi äro de skönaste vänner; mina händer älskar han och mina fingrar vill han bra gärna sticka i sitt gap, men det får han inte. Ibland händer det, att han vill sticka hela mitt hufvud i sin mun. Men det kan Du förstå, inte går, han har ju en sån liten mun.

Och lilla Irma^[6] på Mellerud, hon nöp sin katt i svansen. Katten blef ond, det kan man ju tänka sig; som rätt och billigt är, så vände han sig om och fräste. Och då blef lilla Irma mycket rädd. Nu säger hon om allt, som tyckes henne styggt: "dä mycke fulare än katten."

Ja nu har jag just ingenting att berätta, så är det väl så godt att jag tiger, eller hur?

Din Mamma och Din Pappa skall Du hälsa från mig och De Mina och Själf får Du en liten knäpp på näsan från Din kusin och sköne vän

Hjalmar ! ! !

detto Baffe e anche qualche volta: Äääääää.^[7]

Jag sänder Dig en liten veneziansk mössa, sådan som fiskarbarnen på Lido och Chioggia pläga söla ned med den fina fuktiga hafssanden. Men det skall inte lilla Bigge^[8] göra, ty det är då till slut och sist endast små stygga barn, som söla ned sina mössor.

Och det är inte Bigge liten!

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholm universitetsbibliotek.