270. Tor Bonnier Ladugårdsskogen den 24/10 XV Kära Tor, Härmed alltså första kapitlet i Elviras[1] tragiska historia. Jag låter den här berättas av en viss amanuens Holger Brate och det namnet skulle också bli min pseudonym. [2] Därmed är ju ingalunda sagt att övriga bitar behöva göras i samma maner – tvärtom har jag tänkt mig att blanda konfekten. I första kapitlet har jag naturligtvis haft mest att göra med att "sätta upp väven" och lämna trådar öppna för det kommande. Men jag är rädd att föreliggande därigenom kommer att verka väl oavslutat. Vad säger Du om den saken? Var snäll och tala om så snart som möjlig[t] vad Du tycker. Som titel har jag tänkt mig. UNG DAM FÖRSVUNNEN (FRÅN STOCKHOLM?) Protokoll uppsatt av amanuensen Holger Brate. Jag tycker att det skiljer sig något från vanliga novelltitlar, vilket väl ej skadar. Alltså, skriv ett ord.[3] Din HjB. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Åsyftar huvudpersonen Elvira Hagen i underhållningsromanen Falska papper. [2] Pseudonymens initialer sammanfaller med Bergmans egna H.B. Underhållningsromanen Falska papper publicerades först som följetong i Bonniers Månadshäften, nr 1–8, 1916. Att komplettera ett seriöst författarskap med utgivning av anonymt publicerade underhållningsromaner är inte helt ovanligt hos snabbskrivande författare. Till följd av sin förändrade ekonomiska situation efter faderns död prövade Bergman denna gång denna utväg. Falska papper omtrycktes i bokform julen 1916 och fick då tämligen god kritik, där Holger Brate generellt pekades ut som en lovande och begåvad adept i Frank Hellers ”elevstarka skola”. (Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 19/11 1916). Vad som skilde Holger Brate från de andra epigonerna var, enligt en annan genremedveten anmälare, att ”hans första akademiska slipning avsätter sig i en del vetenskaplig och ´kulturell´ slang, som dock har den förtjänsten att inte vara tröttande”. (Stockholms Dagblad den 24/11 1916). Anmärkningen syftar på att Bergman då och då strör in i texten några kända latinska sentenser, historiska data och alluderingar på välkända litterära texter. [3] Tor Bonnier svarade omgående den 27/10 1915, att han fann första kapitlet ”bra. En smula oklarhet vidlåder den kanske i ett par detaljer.” |
|