285. Tor Hedberg Örebro den 26/1 XVI Chefen för K. Dramatiska Teatern H.Herr TOR HEDBERG Stockholm. En förnyad genomläsning av ”Dödens Arlequin”[1] har övertygat mig om, att jag bör vara Eder synnerligen tacksam för Edert råd. En koncentrering är tydligen nödvändig, och detta först och främst ur rent konstnärlig synpunkt. Det är en verklig olycka att nödgas salubjuda sina alster i alltför ”färskt” tillstånd.[2] Ett par månaders betänketid borde man ha råd att offra på vart och ett – men det är inte alltid man har. Samtidigt härmed tar jag mig friheten sända Eder det lustspel,[3] som jag vid vårt sammanträffande omnämde. Det är ju en bagatell, baserad på en del situations- och karraktärs-komik av stundom kanske rätt enkelt slag. Jag kan dock icke frigöra mig från den föreställningen, att pjesen med god rollbesättning och här och var putsad av regissören (situationskomik kan ju egentligen ej bedömas förrän man har ”åskådningsmaterial[”]) skulle kunna bli ett rätt gott förströelsestycke. Gåves det dessutom anonymt – och det innehåller ingenting som jag anser mig ha skyldighet att stå för – så kunde kanske publiken rent av tro sig ha roligt. Omarbetningen av ”Dödens Arlequin” har fortskridit så pass, att jag hoppas kunna återsända den – i två-akts-format – någon dag i nästa vecka. Vördsamt Er Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga Dramatiska Teaterns arkiv. [1] I sin första version tycks Dödens Arlekin enligt almanackan ha påbörjats den 8 november 1915. Under tiden den 18–20 november skedde en omarbetning av stycket. Dramat var tydligen från början utskrivet i flera akter (sannolikt tre), men omarbetades enligt almanackan den 26–29 januari 1916 på Hedbergs inrådan till nuvarande två akter. [2] I och med faderns död året innan försämrades Bergmans ekonomi radikalt. Situationen pressade honom så starkt, att han strävade efter att snarast möjligt få nyskrivna manus placerade, pjäser uppförda och prosastycken tryckta. Denna stress återkommer han ofta till under de närmast följande åren. Verk som enbart hade underhållningsvärde publicerade han helst under pseudonym, vilket t.ex. var fallet med Falska papper. [3] Åsyftar komedin Fusk som sannolikt påbörjades den 10 och avslutades den 26 augusti 1915 men fick en sista överarbetning den 22 januari 1916. Allt enligt almanackan. Verket uppfördes eller trycktes aldrig under Bergmans livstid. |
|