[1] Bergman, som tidigare i korrespondensen två gånger nämnt planerna på bibeldramat Maria, Jesu moder, har tydligen nu överlämnat en del av manuskriptet till detta för Augusta Lindbergs bedömning. Se brev 19 och 29 till Augusta Lindberg den 17/6 1903 resp. den 2/6 1904.

Det förspel han här talar om, består främst av ett samtal mellan Maria och Främlingen. Ett samtal om Jahve som hämnare och om Marias möte med en ädling från norr, som hon hängivet kommit att älska. För att undgå att enligt Mose lag stenas som äktenskapsbryterska av Josef och hans släkt och drabbas av Jahves hämnd, inger hon sin trolovade uppfattningen att kärleksbarnet är Guds son. I konsekvens av denna handling uppfostrar hon sonen i tron, att han skall bli en segrare i sin egenskap av den väntade Messias. Förspelet slutar signifikativt med en stum scen, som avslöjar spänningen mellan modern och den vuxne sonen. Maria hälsar vördnadsfullt denne genom att kyssa fållen av hans klädnad. Han å sin sida vill hindra denna hennes gest av underdånighet och vänder sig besvärad bort. ”Med sänkt huvud går han långsamt ut till höger. Maria döljer sitt ansikte i händerna.”