300. Tor Bonnier Djupvik den 19/9 XVI Kära Tor, jag har funderat över Din anmärkning[1] mot bokens slut o finner den tyvärr nog så berättigad. Emellertid kan jag nog inte ändra något i själva händelseförloppet, ty factum är factum. Men genom att skildra tattargubbens förblindande slagsmåls-raseri något fylligare skulle man kanske kunna mildra det otroliga i händelsen. Det behövde inte bli mer än några rader, på sin höjd en vanlig bok-sida och borde således ej kunna väsentligt tynga boken. Vad tycker Du? I så fall kunde Du vara snäll ō skicka mig endast det bladet, på vilket gubbens död berättas, så skulle jag inflika det behövliga. Här stormar väldans igår ō idag men är ljuvligt lika fullt.[2] Och jag försummar ej att blöta mig varje dag. Är det något vi kunna uträtta beträffande båtar eller annat, är Du väl snäll ō ringer. Hej! Din HjB. Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Brevet är skrivet med blyerts. [1] Sannolikt har anmärkningen framförts muntligen, eftersom den inte återfinns i förlagskorrespondensen. Bergman kom också att göra ett mindre förtydligande kring motivet till tattarens – kallad ”Västerrådagubben” – dråp på Jörgen Siedel under den upprörda scenen i bondstugan. Se brev 301 till Tor Bonnier den 24/9 1916. [2] Bergmans bodde vid denna tid i familjen Tor Bonniers sommarvilla Djupvik på Dalarö. |
|