306. Tor Bonnier [Liljeholmsvägen 4] 2/12 XVI Kära Tor, i en vidrig rec. över Knutsmässan i St.D. (S.Rosén)[1] finner jag följande för reklam synnerligen lämpliga passus: – – vittnar om ingående bekantskap med den tid och de människoöden, som utgöra berättelsens underlag. I en flott och ledig stil formas dråpliga uppträden och mustiga infall till en helhet, som i starkt sammanträngd form afser att ge en bild af bergslagslif i forna tider. Sammanställt med t.ex. denna bit ur Aftonbladet:[2] Alla berättelsens personer intressera läsaren, utformade som de äro med must och skärpa. – Magister Ekmarck, en af förgrundsfigurerna, är en älskvärd slarver och naiv lycksökare – en försvunnen tidstyp – Han är skickligt individualiserad i en mängd roliga och rörande scener – där det kulturhistoriska materialet – alltigenom omsmälts till åskådlig skildring, burlesk och poetisk. (som i någon mån strider mot det spetälskliga svinet Roséns försäkran att personerna äro skuggartade och icke intressera) kunde den möjligen[3] stimulera köplusten hos en upplyst allmänhet. För den händelse Du vill använda dessa båda bitar, avskriver jag dem på särskilt papper. Jag hade velat tala med Dig både om detta och annat, men en mystisk febersjukdom håller mig hemma. Alltid ett författarebesök mindre tänker Du och uppstämmer måhända den sköna psalmen Ära vare gud i höjden och frid på förlaget! Ja, frid och fröjd, kära Du! Snart är det jul och sen blir det nyår och så har det alltid varit under de trettitre år, jag havt äran och nöjet att leva. Din HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Kritikern Sven Roséns recension var införd i Stockholms Dagblad den 2/12 1916. Bergmans ilska över den ”vidriga” anmälan har sin grund i att det efter de citerade erkännsamma raderna följer en lång svit av kritiska anmärkningar, såsom ”de uppträdande äro tecknade mera som skisser i ett skuggspel, som silhuetter utan färg och enskildheter” eller ”äfven omgifningen, i hvilken dessa figurer äro infattade, saknar färg, åskådlighet och lif”. [2] Recensionen var införd i Aftonbladet den 21/11 1916 och skriven av Erik Norling. Att Bergman kunde glädja sig åt denna anmälan kan ytterligare ett citat närmare belysa: ”Hjalmar Bergmans ´Knutsmässo marknad´ är med sin friska berättarglädje och konstnärliga soliditet en av de ytterst få goda prosaböckerna denna höst. Man skiljer sig med saknad från dess figurer, som från trevliga gamla bekanta på gott och ont, människor man verkligen iakttagit och lärt känna.[- - -] Som fantasiförstorad realistisk skildring av tillvaron i en svensk småstad i forna dar har boken inte många medtävlare.” [3] Efter möjligen ett överstruket oläsl. ord. |
|