319. Marie Mizi Franzos Segelholmen, den 20/7 XVII
Kära Fröken Franzos! Sedan jag mot Er utslungade den illvilliga beskyllningen, har jag icke fått mottaga vare sig brev eller kort, varför jag nästan börjat frukta, att Ni förklarat mig i akt och bann! Lyckligtvis kom nu Edert kort av den 8/7 och stillade till den delen min oro. Jo, jag har mycket riktigt ”Die Reinheit der Familie”[1] – påstår Stina – och skall sända Er den, så fort jag får någon lägenhet till staden. Vi bo nämligen för sommaren på en öde ö[2] ute i yttersta havsbandet och tack vare den nästan fullständiga bristen på benzin och fotogen, som för närvarande råder här, är det ganska kinkigt att kunna återvända till civilisationen. Det vore ju fasligt roligt, om ”Familjen” kunde ha några utsikter i Frankfurt! Och Holger Brate[3] skulle således komma dit Hjalmar Bergman längtar – till Schweiz! Stina och jag brukar idissla en härlig sommar – 1913 – vi hade i Engelberg: men nu vore där kanske inte så härligt. Här leva vi i en nästan paradisisk ostördhet, bedriva fiske, bad, vedhuggning och något skriftställeri. Bekvämligheterna äro få eller inga, om man icke utgår ifrån att en jungfrurlig natur är den största och behagligaste bland bekvämligheter. Jag skulle önska, att jag kunde trolla Er hit från det sommarheta Wien – i gengäld skulle jag gärna taga några vinterdagar vid Donau! Stina sänder sina hjärtligaste hälsningar till Er och till Er fru Mor, och förenande mig däri förblir jag Eder tillgivne Hjalmar Bergman [Handskrivet tillägg invid ingressen:] adr under sommaren Dalarö f.v.b Maskinskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek. [1] Dramat Familjens renhet, en tidig, aldrig utgiven översättning av Marie Franzos, som hon nu tydligen ville försöka få förlagd eller uppsatt i Frankfurt am Main. Se brev 237 till Marie Franzos den 29/5 1914, not 1. [2] Detta var första sommaren Bergmans bodde på Segelholmen. Hjalmar Bergman ger en detaljrik och entusiastisk beskrivning av det nya sommarstället i ett gemensamt brev till modern, Fredrique Bergman, och systern Ester von Friesendorff den 21/6 1917: ”Ställets behag äro: obeskrivligt frisk och härlig luft, såväl havs som skogs (ön innehåller trettio tunnland präktig barrskog) bad i obegränsad myckenhet (dock intet badhus) fullständig ogenerthet, präktig mjölk (åtminstone har det varit så hitintills, men om allt bete förbränns så vet man ju inte hur det blir) god mat, vänligt bemötande (försåvidt vi inte råkar i luven på varandra, förstås – men vi äro ju båda tyskvänliga) nackdelarna äro: fullständig avsaknad av alla bekvämligheter (ett litet men behagligt dass står likväl till förfogande) trångt inomhus, vilket ju dock betyder mindre så länge vädret är vackert, dåligt dricksvatten (men det bjuds på sodavatten från Dalarö) samt en verkligt dålig bädd.” Makarna Bergman hyrde den lilla stugan på ön, som de återkom till varje sommar de följande åren, av en fiskare Eriksson, som tydligen var en färgstark person. Irma S:t Cyr karaktäriserar honom som ”knipslug”. ”Gubben Eriksson tyckte alltid det var roligt då hans sommargäster kommit till ön. Då kom han genast sättande för att inspektera. En ny stor veranda med glasväggar fick han så småningom till skänks på sitt hus. Han påstod med fullt allvar, att fisken alltid gick bättre till i näten när herr Bergman var i annalkande.” (Hjalmar Bergman privat, 1972, s.124.) [3] Holger Brate, den pseudonym under vilken Bergman gav ut romanen Falska papper, 1916. |
|