346. Tor Bonnier [Liljeholmen] den 26/10 XVIII Tor! Det här plågar mig alltmera och jag måste fråga en sak.[1] Anser Du, att jag genom framställandet av mina anmärkningar visat mig ej förstå och uppskatta, vilka tjänster Du och även Din far vid så många tillfällen gjort mig? Ehuru jag då skulle bättre förstå Ditt sät[t] att reagera mot mina anmärkningar, hoppas jag likväl, att det ej är Din åsikt. Jag försäkrar Dig, att om jag med måhända överdriven iver följer mina arbetens öden även i fråga om notiser, annonser o.d. så sker det icke uteslutande av oro för mina och mitt huses existensmöjligheter. Medvetandet om att jag alla ansträngningar till trots förblivit en ”dålig affär” för mitt förlag, har varit och är mig en verklig påle i anden. Och detta just emedan jag icke blott vet, vilken tacksamhet jag är Er skyldig, utan även känner denna tacksamhet. Så förhåller det sig med den saken, vad Du sen än tror. Och nu skall jag lämna Dig åt bättre och nyttigare sysselsättningar än att läsa mina epistlar. Din Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Brevet bär vittnesbörd om Bergmans egen ambivalens inför sitt svårbemästrade nervsystem. Se brev 345 till Tor Bonnier den 25/10 1918. |
|