36. Alma Hedberg

 Örebro den 8/1 1905

Kära lilla Tanten!

God fortsättning lilla Tante! Året har ju börjat med, att åtminstone i ett afseende ge Tante litet mera lugn. Jag är säker, att Farbror Adolf ^[1] så småningom kommer att finna sig väl i sin nya omgifning. Det måste ju en sjuk och trött människa göra, då hon får lugn och vård. Och skulle han också brumma så smått, så vet ju Tante, att det är sjuklingars vana att klaga äfven öfver det, som de i grund och botten äro belåtna med. Vi få hoppas att rumskamraten är en treflig person. Att döma af titeln bör han ju ha litterära intressen, och då ha de ju alltid något att tala om och förkorta tiden med.

Det blir nog så bra, lilla Tante!

Vi ha haft en lugn och tyst helg. Vårt gamla lilla barn^[2] var ju borta, och Mamma kom inte med lilla julgranen på julaftons morgon. Lilla gumman Stassa var den sista, som fröjdade sig åt julgubbens morgonbesök. Men nästa år får mormor^[3] kanske agera för liten Kurre.

Familjen har iöfrigt hemsökts af förkylning. Julaftonen fick jag – antagligen på kyrkogården – en grufliga snufva, som ännu lefver med för en åldring ovanliga krafter. Så har Pappa och Kurre fått resp hals och näskatarr och slutligen nu den arma Kväckan^[4] ett rysligt ryggskott, som idag håller henne liggande. En japansk magvärmare på ryggen gör henne någon förnöjelse.

Mina julklappar voro som vanligt rikliga: en halsduk, 3 p. strumpor, pengar, en bokhylla och – böcker. Min hylla är en ofantligt lång en, placerad ofvanpå de trenne bokskåpen. Blan[d] böckerna märktes framförallt Saint-Beuves Causeries de Lundi i sexton band.^[5]

Några dagar före jul fick jag mig tillsändt kontrakt från Bonnier.^[6] Och jag har sedermera läst korrektur på en god del af boken. Under sista veckan har jag emellertid ingenting fått, hvad det nu kan komma sig. Emellertid står det i kontraktet att boken skall utkomma före februari månads utgång.

Ja då får man ju se. Jag är uppriktigt sagdt ganska förberedd på en ogynsam kritik, men jag kan icke säga, att det bekymrar mig så synnerligen. Hvad jag är mest angelägen  om, det är att boken blir någorlunda såld. Och jag hoppas lilla Tante inte glömmer att öfvertyga sina vänner och bekanta om, hur ytterst nödvändigt det är att köpa den boken!

Apropos, ifall mina exemplar af någon anledning skulle dröja, så vill jag påpeka det faktum, att de och det förr eller senare kommer. Så att lilla Tante inte begår någon dumhet!

Innom den närmsta tiden skall jag börja mitt nya arbete;^[7] det intresserar mig ofantligt. Jag tror att jag där skall finna mina egna färger och min egen penselföring. Jag kan icke säga att det är mitt första personliga arbete, ty jag har alltid skrifvit ur mig själf. Men kanske blir det den första akten af en period, hvars förspel nu bör vara slut. Nämligen: slut till fortsättning.

I förrgår lät jag af min moder, som har dille på dylikt, lura mig till att gå på bal till kapten Hedengrens.^[8] Gud skydde själen! Jag som hvarken dansar eller spelar kort, jag fick icke ens röka! Ity att det icke fanns något att röka. Emellertid hade det den nyttan med sig, att jag svor mig själf en ganska helig ed: Må min högra hand förtorka om jag vidare tar notis om dylika bjudningar. Denna ed skall jag litografera samt i glas och ram öfverlämna till Modern på hennes födelsedag. Afskrifter skall jag kostnadsfritt lämna till hvar och en som bjuder mig på dylikt.

Dagen efter begrafningen kommo Amalia och fr W.^[9] på visit. Därom är intet mer att berätta. G. och A. följde icke med, då de af Amanda^[10] hade hört att Mamma låg tillsängs. G. är förändrad öfver all beskrifning; något så upprörande sorgligt kan man icke tänka sig. Fr W. mår synbarligen väl. Och det är ju inte så underligt.

Om lördag kommer Lisa^[11] hit. Det har varit fråga om, att äfven lilla Lisa skulle komma; men det blir ingenting af. Jag tror nog att det skulle göra henne godt, särskildt om de ville lugna sig något. Men mamman och pappan vill inte, och då måste väl morbrodern ge vika, kan Tante förstå.

Det lilla kväkande ryggskottet tackar så mycket för brefvet och hälsar att hon är glad! Många hälsningar från oss alla

Tantes Baffe!!

 [Tillägg upp och ned på första sidan:] Gamla Tante^[12] och hela Familjen hälsas så hjärtligt!

Hur är det med Marias man?

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.