360. Gustaf Collijn Liljeholmen den 14/2 XIX HHerr Gustaf Collijn Herr Dahlberg[1] har nu till mig överlämnat min part av den ekonomiska behållningen, ō tackar jag Er därför. Samtidigt vill jag än en gång uppriktigt tacka Er för det sätt, på vilket Ni framfört min pjes[2] – vid den ur publiksynpunkt gynsammaste tiden och med teaterns ypperligaste krafter! Om Eder kollega teaterchefen behandlar Er med lika kollegial välvilja som Ni behandlat Er kollega författaren så bör Er nästa skärseld bli nog så lindrig! Er Hjalmar Bergman Handskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket. Gustaf Collijn (1880–1968), dramatiker och teaterledare. Efter mångåriga teaterstudier utomlands blev Collijn 1911 under ett decennium konstnärlig ledare för den nystartade Intima teatern vid Birger Jarlsgatan. Han var initiativtagare till tidskrifterna Thalia, 1909, och Teater, 1933. Han var också en drivande kraft i 1933-års teaterutredning och blev senare styrelseordförande i den nybildade Riksteaterns publikorganisation. [1] Olof Dahlberg (1888–1956) var under perioden 1913–1920 chef för Dahlbergs förlag, som i första hand var inriktat på underhållningsromaner och billighetsserier. Han fungerade en tid även som ombud för Sveriges dramatiska författares förening. [2] Uppsättningen av komedin Ett experiment, som enligt almanackan skrevs i november 1917, uppfördes i Einar Fröbergs (1875–1934) regi och med Lars Hanson i huvudrollen på den av Gustaf Collijn ledda Nya Intima teatern på Birger Jarlsgatan. Pjäsen hade premiär den 8/1 1919 och gick 22 gånger. Uppsättningen utsattes för blandad kritik. Daniel Fallström (1858–1937) konstaterade sarkastiskt den 9/1 1919 i Stockholms-Tidningen, att författarens ”sånggudinna denna gång fått missfall”. I ett brev till Bergman den 29/1 1919 beskriver kritikern John Landquist (1881–1974) sina intryck av pjäsen, som han nyligen sett. ”Mitt första intryck på kvällen var att det här är ju ett mästerverk. [- - -] Era repliker gingo rakt in i mig, lite ängslande på grund av sin sanning. Som det ska vara och kännas när det är riktigt gott. Era gestalter tyckte jag mig fatta helt, restlöst, i varje drag. Det var sannerligen längesen jag hade en så stimulerande teaterafton.” |
|