362. Gustaf Muck Linden Liljeholmen den 20/2 XIX Kära Muck Linden, med de vackra bilderna från gårdagens gen.-rep. i friskt minne vill jag först och främst tacka Dig för den utomordentligt välvilliga och frikostiga gästfrihet som teaterchefen Gustaf Linden visat min kära myndling, Renée Lodolezzi, furstinna Bennichten.[1] Vidare ber jag Teaterchefen framföra till regissör, skådespelare och dekorationsmålare[2] mitt varma tack för det synnerligen goda, konstnärligt framgångsrika arbete, varmed de i går fröjdade författarens ögon och öron, hjärna och hjärta. Föreställningen gav mig ett godt och mycket glädjande begrepp om den strängt sakliga konstnärliga trosbekännelse, kring vilken Du samlat din trupp. Den kunnighet, den smidighet, det mod, varmed skådespelarna följde sin regissör i elden beredde författaren lika mycken glädje som regissörens förmåga att av textens torra[3] virke tända den romantiska eld, som föresvävat författarens fantasi. Alltså, kära Muck, ålägger jag Dig i vänskapens namn att till teaterchef, regissör och trupp framför[a] mitt vördsamma och hjärtliga tack! Din vän Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. [1] Den romantiska komedin Lodolezzi sjunger skrevs den 15–28 november 1918 och antogs till uppförande av Gustaf Muck Linden. Pjäsen hade premiär på Lorensbergsteatern den 20 februari 1919 i Per Lindbergs regi. Den gick sex gånger under vårsäsongen och fyra under höstsäsongen detta år. [2] Se brev 361 till Per Lindberg den 20/2 1919, not 4 och 6. [3] Ordet torra som är infört med bläck täcker ett tidigare maskinskrivet ord. |
|