371. Per Lindberg DALARÖ den 25/8 XIX Broder Pelle, jag skulle vara högeligen nöjd om jag omedelbart kunde ta tag i Lodolezzi, men det är mig helt enkelt omöjligt före medio av september – som jag nämde för dig. Jag har nämligen varenda dag abbonerad för den satans ”julbokens”[1] skull och väntar vilket ögonblick som hälst att Tor ska slå ned på mig med sin bekanta hammare.[2] Kan du inte vänta till dess med ny-instuderingen,[3] så kunde du kanske själv genom strykningar i scenen mellan L. och Främlingen något lätta på aktslutet? Min fullmakt in blanchissimo[4] har du. När jag väl kommit lös från boken, torde L. emellertid ej ta många dagar. Jag lovar sno som en rö hund. Hälsningar! Din HjB K. Postverket är ingen rö hund. Ditt av den 18 fick jag den 24. Rekord. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] Åsyftar romanen Markurells i Wadköping, som blev Bergmans stora genombrott hos publik och kritik. Den utarbetades enligt almanackan under tiden den 7 juli till den 13 september 1919 och sändes ut från förlaget i mitten av november. [2] Bergman leker här med en underförstådd alludering på asaguden Tor, vars kraftfulla hammare var hans viktigaste attribut. [3] Per Lindberg gjorde en nyinstudering av Lodolezzi sjunger för höstsäsongen med premiär den 26/9 1919. Se brev 361 till Per Lindberg den 20/2 1919, not 1. [4] in blanchissimo, urspr. efter in blanco (sp., vit), icke utfylld om fullmakter etc. Bergman gör i detta fall en självsvåldig förstärkning av ordet blanco genom tillägg av den ital. ändelsen – issimo, i högsta grad. |
|