395. Hans Larsson Frascati den 22/12 XX Tack, kära herr Professor för julklappen,[1] den vackraste jag fått på mycket länge! Jag har ju en speciel orsak att tycka om just den här boken. Men dessutom är det så, att när jag får en Er bok i handom får jag samtidigt en känsla som omsatt i tanke blir ungefär så här: Nu får jag en god underrättelse, nu får jag veta eller lära något, som gör mig glad! Araberna ha en i mitt tycke särskild glad ō vacker hederstitel för sina bästa vänner; den kan översättas en smula klumpigt kanske så här: Du sanningskäre överbringare av ett godt budskap. Det är nog så man hälst skulle vilja hälsa Er. För det första därför att Ni är sanningskär, för det andra därför att Ni är den lycklige innehavaren av en slagruta för mänskliga värden, för det tredje därför att Ni är sanningskär. Tag käre Professor, detta som en nyårshälsning från en person, som hedras med titeln skeptiker[2] men som förtjänar den så litet att han bland människo-smulan envist söker en smula mänsklighet. Eder Hjalmar Bergman Handskrivet brev. Originalet finns i Lunds universitetsbibliotek. [1] Den julklapp som åsyftas är Hans Larssons essäsamling Under världskrisen, 1920, i vilken hans recension av En döds memoarer ingår. Se brev 356 till Hans Larsson den 24/12 1918, not 2. [2] Ordet skeptiker kan enligt Hans Larsson möjligen gå tillbaka på en kommentar om Bergman av någon kritiker i Svenska Dagbladets recension av Under världskrisen. Detta framgår av ett brev från Hans Larsson till Bergman den 11/2 1921. |
|