396. Victor Sjöström

Frascati den 28/12 1920

Bror Victor, sänder Dig några rader i en ”mellanakt” dels för att önska Dig och fru Edith och småttingarna Era allt godt för året som kommer!

dels för att tacka Dig för Ditt brev!

Jag skall gärna, om du så önskar stava dig med lite d – på min lilla enkla skrivmaskin är det absolut en lättnad – men jag går inte med på att du slår huvut i en vägg. Man skall aldrig besvära sig med att krossa sin egen skalle – det finns så många andra, som vill göra en den tjänsten.

Clear up, soon be dead!^[1] Att dilettantismen firar segrar är naturligt, då det ju nästan alltid är dilettanter som bilda opinionen. Märk dock: dilettantismen^[2] firar nästan alltid segrar – men segrar aldrig!

Dessutom, käre bror, den omständigheten att vi dö skola – ofrånkomlig icke sant? – den gör det ofrånkomligt för oss att ej^[3] lita till annan domstol än vår egen.

Och så till annat. Hurran någon jul ha ni havt? Vår har varit ett endaste solbad. Och vårt julfirande har också bestått i ett envist gångande – två mil om dagen – bland Latiums små städer och stora ruiner. Vackert och roligt fast just inte precis vad vi mena med jul.

Och så ha vi förståss varit sjuka, som man gärna blir här nere nu förtiden (på grund av myriaderna likflugor från slagfälten). Och så tror man sig ha tyfus och fläckfeber, dysentri och kolera i lämplig blandning med en liten spets av böldpäst – för att en vacker morgon (just vacker naturligtvis!) upptäcka att det bara var lite magknip.

Så det.

Jag hoppas du fått mitt sista brev med manuskript?^[4] Av det andra manuskriptet är nu två tredjedelar skrivet^[5] och jag skickar det antagligen om tre, fyra dar. Jag har kanske skrivit ut det en smula knappt på sina ställen men tror inte att det betyder så mycket. Vad du kommer att tycka om ämnesval, karraktärer etc. vet jag icke, tror blott du skall medge att den äntligen är ”skriven för filmen”. I de två avdelningar av tre kan jag åtminstone ej hitta en text och jag tror inte det blir fler i den tredje. Det är vad jag skulle vilja kalla en stum berättelse – hur den sen i andra avseenden må vara.

Den kommer snart alltså.

När jag slutat den, far vi någonstans fast jag inte vet vart. Till Genève kanske. Jag ger dig ny adress så fort jag kan.

Hälsningar!

Din

HjB

Häromdagen föll mig i handom en fransk bok: Cinéma et comp. Rätt originellt och roligt skriven förrästen. I denna världsrevue representerar du Fosterlandet ensam och allena. (Jo, dansösen Hasselquist^[6] nämnes i förbigående.) Och författarens slutomdöme om dig kan formuleras ungefär så: Jag tror absolut inte att han slår an på de franska biografägarna – varmed jag vill ha sagt att han är en stor kraft att räkna med.

Jag skulle sändt dig den, men ägarinnan hade fått den av en god vän etc och^[7] i Roms ”lådor” står den ej att uppdriva. Finner jag den i Frankrike, sänder jag. Varför skulle inte dina ungar i sinom tid^[8] få till ”fransk läxa” en uppsats om ”mr Sjostrom”?

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.