397. Victor Sjöström

Frascati 1/1 1921

Bäste Bror, tack för ditt telegram! Fann du manus^[1] lika dåligt som omslaget? I går sände jag n:o 2.^[2] Omslaget var i varje fall bättre, ty jag hade i mina gömmor funnit ett hederligt svenskt kuvert.

Vad manus beträffar, så har det varit knogigt att utarbeta. Det är nämligen knogigt att ”skriva film”,^[3] om man utgår ifrån att den bör bli så vidt möjligt oberoende av texten. Och det är egentligen vad jag strävat efter här. Jag vill att själva ämnet, handlingen och de känslor som väcka handlingen och som denna i sin tur skall väcka, jag vill ha dem ”stumma”. Det är dock dit man måste nå för att ställa sig denna konsts innersta väsen till efterrättelse. Jag skulle vilja säga att just tystnaden innebär en filmens avgjorda styrka och förnämhet gentemot teatern. Det är så mycket i människolivet – och ofta det viktigaste – som sker och förflyter utan ord. Och hur ofta blir oss icke scenen för pratsam! Nå den har ju sina stora företräden. Men om man anlägger nyss antydda synpunkter, tror jag att man så småningom skulle kunna uppdraga en rättvis och klok gräns mellan de båda konstarterna. Och filmen skulle ändtligen få ett program! Eller just vad den saknar och behöver, den i likhet med – scenen!

I den riktningen går alltså mitt sista försök.

Försök är försök.

I övermorgon bryter det här nomadlägret upp och drar sig ned till Rom igen. Jag kommer att göra en paus i mitt arbete, dels därför att jag är trött, dels därför att jag måste finna en bostad, vilket är nästan lika svårt som att finna en film. Dels därför att jag skulle vilja höra något ifrån dig, innan jag fortsätter.

Det här skriver jag i pyjamas och upptäcker nu att min glödlampa alldeles förbleknat inför årets första sol. Och vi som ska gå tre mil före kvällen!

Hälsningar!

Din

HjB.

Adress tills vidare: Hot. Hassler, Rom

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.