407. Tor Bonnier Firenze, Lungarno Torrigiani 1 den 4/3 XXI Kära Tor, som jag i ett föregående brev nämt, framkom Ditt telegram rörande mitt (dåvarande) tillgodohavande i ett mycket korrumperadt skick. Vad siffran mest liknade var cinqmillecinq cents[1] men det stämde icke med mina – visserligen mycket lösliga – beräkningar. Ej heller har jag fått någon underrättelse om boklådspriset på Bergslagskomedierna.[2] Jag skulle således bli Dig tacksam, om Du ville låta någon sända mig följande uppgifter: mina honorar för Herr von Hancken och Bergslagskomedier, hur mycket jag därav tills datum utbekommit, datum då räntan på min skuld till firman förfaller till betalning, samt vidare: vilket belopp min hyresgäst på Liljeholmen inbetalt samt om: Tidens Tegn[3] sändt mitt honorar. Förlåt att jag besvärar Dig med dessa lappri! – men Du vet: vad som är lappri för den ene är levebröd för den andre. Vi må bra, men här skjuts rent förbannadt i Florens.[4] Under den sista tredagarsstriden 33 döda och cirka 300 sårade – enligt officiell uppgift, verkliga siffran torde vara mer än den dubbla. Framför våra fönster tände de häromkvällen ett bål på inventarier och papper som de kastade ut från ett stormadt hus – grant att se på! Pansarbilar och truppor drogo förbi bålet, hälsade med jubelrop. Det var nämligen fascister som stormat ett kommunisthus. Dagen därpå kommo kommunisterna för att titta på förödelsen – hälsades av en mitraljös-salva[5] som kostade Stina många tårar. En död, 22 på valplatsen, Misericordia[6] springande av och an – en av de sårade dränktes framför vårt fönster d.v.s. vid vår bro. Det var ohyggligt ända till vanvett och lite därutöver. Lyckligtvi[s] befunno sig Stina och min nièce[7] i köket. Och jag berättar det nog inte så länge vi är här. Ja, så står det till i vår goda stad. Hälsningar! Din HjB Som ett motstycke kan jag berätta följande officiella rapport från Empoli, några mil härifrån: en bil med civilklädda flott-maskinister förd av en löjtnant i uniform var på väg från Livorno till Firenze, där maskinisterna skulle göra tjänst under järnvägsstrejken. Empoli-kommunisterna, varskodda telefonledes om en fascist-bils ankomst, hälsade denna med ”rivolverate”[8] etc. Första salvan gav sju sårade samt förstörde bilen, varför löjtnanten och sex osårade män hoppade ur och gingo med uppsträckta armar mot angriparna. Löjtnanten förklarade att de icke voro fascister utan maskinister i regeringens tjänst – varpå de nedskötos, bilen med de sårade brändes och de andra liken mosades under kolvar och klackar och kastades i Arno. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] fr., femtusen fem; cents tillfogat för hand ovanför raden. [2] 1920 lät Bonniers trycka en andra upplaga av första och tredje delarna av Komedier i Bergslagen; Två släkter respektive Knutsmässo marknad. [3] Den norska tidningen Tidens Tegn hade i januari telegramledes erbjudit ett arvode på 500 kronor som tryckningsrätt för en anonym norsk översättning av Markurells i Wadköping, som hösten 1920 publicerades successivt i tidningen. [4] I Florens pågick vid denna tid politiska gatustrider mellan fascister och kommunister, som Bergman bl.a. ingående skildrar i brev 412 till Algot Ruhe den 23/3 1921 och i brev 405 till Anders Österling den 28/2 1921. De uppskakande händelserna utlöste en etisk konflikt hos Bergman, som han gestaltar i dramat Porten, vilket enligt almanackan skrevs i början av februari 1921. [5] mitraljös, äldre benämning på kulspruta. [6] Åsyftar medlemmar av en medeltida sammanslutning, som tillkom vid mitten av 1200-talet och som bl.a. skötte sjuktransporter i Florens. De utförde sitt arbete anonymt och var klädda i heltäckande svarta dräkter. [7] Bergmans systerdotter Irma S:t Cyr, som i avsnittet ”Reseminnen” i sin bok Hjalmar Bergman privat, 1973, ss.108–122, har gett intima inblickar i paret Bergmans vardagsliv vid den här tiden. [8] rivolverate ital.,vänd om! |
|