419. Victor Sjöström

Menton-Paris Express den 9/5 XXI

Jaha, käre vän, hur har du det nu? Schååigt? Det är nu så länge sen jag hörde något från dig att min städse misstänksamma och pessimistiska själ inregistrerar i inbillningen åtskilliga jordskred. I morgon vid den här tiden bör jag vara i Paris och går då direkt till posten för att se, om du låtit höra av dig. Våra öden ha utvecklats tämligen programenligt. Den 4 lämnade vi Firenze. Himlen grät och hennes nåd contessan grät, den senare saltade dock sina tårar med ideliga frågor, om det inte var något vi glömt betala henne. Sådan är människan av människa född: älskar sin nästa och även något lite sig själv. Och så bör hon vara. Emellertid: på kvällen kommo vi till Genua och togo in på hotel Eden, vars räkning hade en omisskänlig likhet med det bart huggande svärdet.^[1] Jag rodnade och betalade. Staden fick i sin tur hålla mig skadeslös med sin underbara topografi, sina utsikter, sina palats. Den 6 passerade vi franska gränsen – och tack vare dig, hederspascha, på ett värdigt sätt! Jag hade verkligen icke en aning om den där nödvändiga utförseltillåtelsen och utan ditt påpekande hade jag och mina fruntimmer^[2] fallit i samma grop som du. Om det kan vara dig till någon tröst vill jag nämna att tillåtelsen kostade 30 lire per styck. Gnugga dina händer! I Mentone hade vi den turen att hamna på det yppersta hotel i världen. Jag hade bestält rum på ett annat, men då detta redan var stängdt, hade dess administration visat mig hit. Och si, värdshusvärden var min gamle bekante, f.d. chefen för Alexandra-hotel, löjtnant Christensen, förrästen svåger till Tore Svennberg,^[3] och en mästare bland värdshusvärdar. Ett hederligt snyggt, relativt mycket billigt hotel med ett alldeles enastående läge: hotel Rives d’Azur, Menton.^[4] Rekommendera det åt alla dina bekanta! Jag har sett i någon tidningsnotis att Stiller^[5] skulle filma i Monte Carlo – säg honom att han icke kan bo bättre än där. (D.v.s. hans exellens själv föredrar kanske hotel de France eller något annat milliardärhärberge, men han har väl medhjälpare, vilkas vanor icke alltför mycket överstiga mina.) Förrästen hade jag nästan tänkt, att du och jag skulle skriva vår nästa film där. Vad tyx? – På detta ljuvliga ställe tillbragte vi tre dygn, stucko av ett par slag till Monte,^[6] gluttade in i de odrägliga spelsalarna men offrade ej en kopek på dessa smutsiga den gyllene kalvens altaren. Spellasten är sannolikt den enda, mot vilken jag är verkligt immun. Och nu alltså sitta vi sedan klockan tolv på Paris-expressen och nå vårt mål, om Gud vill, i morgon klockan 9. Vistelsen där blir troligen kortare än vi tänkt oss och detta av ekonomiska skäl. Här är mycket dyrt, åtminstone för oss italienare. Allt kostar minst lika mycket i frs som förut i lire, vartill kommer att bankerna vid växling tillämpa fullkomliga tvångskurser – man bör ovillkorligen förse sig med sitt frs-kapital i Sverige. Jag skulle vilja säga att omkostnaderna här bli cirka 70% dyrare än i Italien. Den Bergmanska förmögenheten har i själva verket på den sista veckan reducerats till ett oroväckande minimalt minimum och jag, som nyligen var en pösande kalkontupp erfar nu en stackars sparvs sensationer. Men de ha bättre cigarrer här än i Italien och cognacen – åh min käre vän!

Dock som sagdt, vår Pariser-vistelse blir sannolikt kortare än vi förmodat och jag tror, att jag skall vara i Stockholm omkring den 25. (Och för att nu icke denna underrättelse skall förmå dig att missbruka din tunga, ger jag dig ett heligt löfte att aldrig uppsöka dig i ateliern utan inbjudan och att denna inbjudan aldrig bör gälla något annat än ev. en titt på din arkitektoniska verksamhet – vilken naturligtvis skulle i hög grad intressera mig. Och även från den avstår jag utan knot, om den inte faller dig på läppen!) Förrästen blir min Stockholmsvecka en enda pinotid, förthy att jag redan per brev påkallat skyndsamt och våldsamt bistånd av – min tandläkare! I Paris ska vi väl löpa en del på teatrarna så att jag ev. kan förse Kaifas^[7] med någon artikel. Repertoiren är emellertid föga lockande: rena sk-n, respekt till sägandes.

Nu far jag som genom snö, vitt, vitt, vitt – men det är bara järnvägsvallens accasia-allé som står i full blomm. Marken är rostbrun, oliverna ha krympt till dvärgar, ginstens eldblommor lysa. Och så nalkas vi den hålan Paris. Det väcker olustkänslor – jag vet inte varför. Nervsystemet har på sistone fungerat ytterst otillfredsställande. Jag tror, jag ska skaffa mig ett annat av mera modern konstruktion. Jag känner ibland lust att gå om icke från denna världen så åtminstone från den rundel, jag hittils trampat. Men det är väl bara de usle, usle nerverna, som knarra, när de sträckas alltför mycket. Nå, nog om det. Över mitt huvud vilar i en något osäker ställning din kappsäck: rätt vad det är, får jag den i skallen. Men så har jag ju en anständig orsak att gå med bindel om huvut i morgon. Bara inte tingesten krossas mot träskallen. Aprospos den sistnämde så har jag nog en ogemen lust att snart nog få knocka den mot din och prata lite om filmen. Den har svårt att lämna mig eller jag den. Förrästen har jag så jäkligt mycke att göra hemma: skulle väl ändå försöka placera mina nya pjeser,^[8] särskildt komedin, den österländska. Den intresserar mig ohyggligt och jag ska någon dag lura in dig i ett regladt rum och läsa upp den. Så nu vet du det. Jag liknar de stora, stolta djärva brottslingarna à la Nick Carter:^[9] jag varnar mina offer!

Apropos offer – har det Klintbergska^[10] älendet (jag vägrar att kalla det mitt) gått av stapeln? Är jag prostituerad? Collijn hade vänligheten underrätta mig om, att hans Strindberg-Söderberg-Bergman-program^[11] krupit i skrinet (vilket skrin kan rymma så många berg?) Emellertid lovar han att slå ett stort slag för min dramatik – när han härnäst får en teater. Så du ser, att min framtid är tryggad. Nej, ajjö med dig nu, gamle gosse. Tåget börjar snurra i väg så att jag slår tio tangenter i taget,^[12] vilket kan åstadkomma missförstånd. Nu hoppas jag, att jag får se dina välvårdade kråkfötter i Paris! För något ska du väl ha att skvallra om? Det är så trevligt!

Hälsningar till er allesamman!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.