432. Victor Sjöström Liljeholmen den 19/10 XXI Kära du, var inte ledsen, för du är i alla fall styvare än jag.[1] Samma dag jag skrev mitt sederena brev till dig, råkade jag komma in i min svärmors villa. Min svärmor var i Göteborg men i hennes skänk stod en ouppslagen ”Åh-vi-dö”.[2] Jag tog den. Dagen därpå kom min svärmor hem och jag sa: Dyra svärmor[3] låna mig sin motbok så ska jag köpa en ordentlig flaska cognac i stället för den jag stal. Och se den omisstänksamma människan gav mig sin motbok med tvenne outtagna litrar. Jag ska också mycket riktigt köpa cognac, men aldrig ska hon få se röken av den. Sådan är jag. Mitt sedefördärv är bottenlöst och lille Victor ska nog inte vara så mycket tillsamman med mig, för då kan han också bli en dålig människa. Det gläder mig att det engelska ombudet har så god smak beträffande film. Men vet du vad jag ska göra i kväll? Jag ska gå på Rialto-biografen och se en film utan text. Kan det inte gå dig i magen? Ty mig går det i magen gruvligt! Filmen utan text, det var ju den, vi skulle ha gjort!! Allvarsamt sagdt ska det verkligen bli intressant att se, hur det gör sig. Herr Sjöström! Herr Sjöström är en opålitlig person, som lovar rundt men håller tunt. För icke så länge sedan yttrade herr Sjöströ[m], att han skulle spela i Upsala[4] den 17 och 18, vidare att han en av dessa dagar skulle komma till Stockholm och att han då skulle låta höra av sig. Herr Sjöström antydde tillochmed att han skulle bila oss till Upsala. Godt. Den 17 lämnade vi vårt Tusculum[5] och begåvo oss till staden. Den 18 voro vi i staden. Den 19 äro vi alltjämt i staden. Någon herr Sjöström har icke låtit höra av sig. Vid samma tillfälle lovade herr Sjöström undertecknad att taga reda på, om ”Körkarlen”[6] skulle komma upp på någon bio inom den närmaste framtiden. Herr Sjöström tog upp sin anteckningsbok, la huvut på sned och antecknade sitt löfte. Ingen, som i den stunden iakttog herr Sjöström, skulle ha kunnat ana ett svek. Herr Sjöström riktade blicken mot höjden och sa med ett obeskrivligt ärligt uttryck i rösten: Jag skall icke glömma detta. Men herr Sjöström glömde! Vad skall man säga om sådant? Nå vad Upsala-färden beträffar så omöjliggjordes den ej blott av herr Sjöströms hugskott utan även av min hustrus ryggskott. Den arma kraken tog nämligen med sig ett det älskligaste ryggskott från bondvischan och knagglar nu omkring som en krympling. Vilket är mycket olämpligt just nu. Det där med novellen[7] vore ju inte så tokigt. Men jag finge nog lov att skriva om den, så att den komme i större överensstämmelse med filmen. Eller hur? En annan sak, som kan vara tvistig. Kan möjligen bolaget göra anspråk på förlagsrätten? Det vet jag sannerligen ej. Inte heller har jag kontraktet här – det har bolaget glömt att sända mig. Hur som hälst det vore hyggligt av dig, om du ville inhämta kurrens åsikt rörande lämpligheten av en översättning. Och den nya filmen?[8] Jo, du må tro, att jag har allt börjat riva mig bak örat. Och nu längtar jag bara efter ett lugnt och lämpligt ställe att arbeta på. Här går det inte. Inte alls. Jag ska försöka någonstans vid Sundet. Inte i själva Köpenhamn. Om Stina blir något så när bra tills dess resa vi om tisdag. Ett par dar stanna vi hos min Mamma i Örebro och sen resa vi möjligen över Göteborg, där Pelle[9] någon gång i slutet på oktober ska ha premiär på min pjes ”Spelhuset”. Men sen måste jag ha lugn om jag så ska skjuta ned hela min omgivning. Så mycket kan jag lova dig, att jag skall inte syssla med någonting annat, innan det nya filmförslaget ligger färdigt. Hur det sen blir – det ger sig i ändanom sa repslagarn. Så fort jag fått någon slags adress, skriver jag. Och ajjöken nu, du trötte och outtröttlige, jag tycke[r] inte, att du ska skämmas. Om inte möjligen därför att du inte hämtade oss i bil – – – Din HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket. [1] I ett brev till Bergman den 16/10 1921 talar Victor Sjöström vältaligt om att han också prövat på att avstå från spriten. [2] Skämtsam förvrängning av Eau-de-vie, enkel härtappad konjak. [3] Skådespelerskan Augusta Lindberg, vid det här laget en inte alltför älskad svärmor. [4] Den planerade uppsalaresans syfte var, att paret Bergman skulle få tillfälle att se Victor Sjöström uppträda i en av sina gamla glansroller som Trötte Teodor i pjäsen med samma namn, skriven av författarfirman Max Neal och Max Ferner. Denna uppsättning ingick i en turné i Allan Rydings (1882–1943) teatersällskaps regi. Själv avböjer Sjöström besöket med motiveringen: ”Jag är så fåfäng, att jag icke vill, att Ni skall se mig spela denna smörja. Jag skäms ibland tillräckligt ändå, och visste jag att Ni sutto därnere, ja jag försäkrar, att det skulle vara otäckt pinsamt för mig och göra mig riktigt otrevlig till mods. För det är verkligen en skam att spela något sådant.” [5] Tusculum, antik romersk stad i Latium. I dess omgivningar hade förnäma romare lantgårdar. Särskilt berömd var Marcus Tullius Ciceros (106–43 f.Kr.) prisade sommarresidens. Ett av hans verk Disputationes Tusculanae bär vittnesbörd om detta. [6] Victor Sjöströms mästerverk Körkarlen. Se brev 400 till Victor Sjöström den 24/1 1921, not 7. [7] Bergman överarbetade den ursprungliga novellen ”Domen”, så att den mer skulle följa händelseförloppet i filmen Vem dömer – och illustreras med stillbilder från denna. Den omarbetade novellen fick titeln ”Vem dömer?” [8] Avser den kommande filmen Eld ombord. Filmmanus skrevs med ett visst inre motstånd i en första version, kallad ”Sjönovellen” i november 1921. Upprepade omarbetningar av denna genomfördes under december 1921 och januari 1922. Först den 21 februari 1922 kunde Bergman från Tyskland sända en mer definitiv version till Sjöström. Med fortsatta ändringar i händelseförloppet spelades filmen in under perioden juli–augusti 1922 med Victor Sjöström som regissör. De ledande rollerna spelades av honom själv, Jenny Hasselquist (1894–1978) och den engelske skådespelaren Matheson Lang (1879–1948). [9] Avser regissören Per Lindberg. Skådespelet Spelhuset kom dock aldrig att uppföras på Lorensbergsteatern i Göteborg. Se brev 374 till Per Lindberg den 26/9 1919, not 2. |
|