443. Victor Sjöström

Salzburg den 28/12 1921

Tjaha, kära du, nu äro vi alltså i Salzburg och i morgon kan jag börja mitt jobb. Resan gick förträffligt – och varför skulle den inte göra det? Rätt stark sjö mellan Trelleborg och Sassnitz, preludium till filmen.^[1] Berlin sig likt. Jag köpte en skrivmaskin. Ja, kan du tänka, det gjorde jag. Den gamle börjar ju bli skraltig och här fick jag nu en ny för cirka 225 kr. (inkl. tull). När jag sist hörde på dem hemma, kostade de 8 à 900: men sen dess ha de antagligen sjunkit. Går du förbi en dylik affär, så slink in och fråga, vad de ska ha för en Remington eller motsvarande och tala om det för mig. Så är du snäll. För jag skulle bra gärna ha velat göra en god affär. En gång i livet.

Och i Berlin pallrade vi omkring en dag, foro med nattåget och vaknade julaftons morgon i München. Där pallrade vi två dagar och hade just varken ledsamt eller roligt utan lagom. Det var julen. Annandag morgon tre timmars resa till Salzburg. Vinter och snö. Togo in på hotel Europe som Lindens^[2] rekommenderat. Stor, vräkig lyxhåla, dyr, bedräglig och tjuvaktig, proppfull med tredje klassens engelsmän, obehaglig. Jag gick genast ut i stan och fann det här, som är ganska bra. Dock icke alltför vansinnigt billigt. Ingenting är vansinnigt billigt här men det mesta är dock billigt.

T.ex. – vi betala 4 svenska kr (4,000 österrikiska) per rum och dag. Men då är det ju ett furstligt rum, 8 gånger 7 meter stort, med tillhörande stort och elegant badrum samt dass. Två rum och dass skulle man kunna säga. På Savoy i Malmö ha de också rum med – icke badrum – men badvrå. Det kostade i våras 16 kr. Och för jämnt en vecka sedan pungslog mig Centralbadet på 4,25 för ett vanligt karbad tillsatt med lite soda. Alltså är vår bostad billig, mycket billig – men vi måste ju bada oss sanslösa för att få så mycken valuta som möjligt.

Emellertid, rummet är inte bara billigt utan även trevligt. Hade vi inte funnit det, så hade vi sannolikt inte funnits här i Salzburg vid detta laget. Ty den lilla staden har inte lyckats vinna vår bevågenhet, ännu. För mig är den ett förstördt ungdomsminne, för Stina ingenting. Dock – här är ju rätt vackert – för den, som varken sett Schweiz eller Norrland. Jag vill sannerligen inte locka hit er. När jag slutat filmen, vända vi tillbaka till München – eller någon annan bayersk stad – och sen träffa vi telegrafisk överenskommelse om mötesplats, förslagsvis München, Nürnberg, Regensburg, Rothenburg, Lindau vid Bodensjön eller Insbruck. Vad säger herrn om det? Och frun?

Om ingenting särskildt inträffar blir emellertid vår adress under de närmaste 14 dagarna Oesterreichischer Hof, SALZBURG. Och nu ska jag till att gno – d.v.s. i morgon. Ty denna dagen skall jag ännu ägna åt staden och dess ev. oupptäckta behag.

Godt nytt år på er alla fem och tack för det gamla! Och glöm inte att ni ska till någonstans i Bayern eller Tyrolen på nyår. Resan är verkligen inte besvärligare än en rejäl nysning. Och nästan mera uppiggande.

Jaha, Victor, hälsa de dina och lev väl. Just det: lev väl. Rätt förstådt och rätt uttydt.

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.