Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


448. Algot Ruhe

Mariabrunn, Hungerburg bei Innsbruck

 den 21/2 XXII

Käre vän, bättre sent än aldrig, vill för den skull nu tacka Dig för sist. Vårt lilla meningsutbyte på Strand[1] förde oss  i likhet med de flesta andra meningsutbyten  ej särdeles långt. Dock tror jag att värdet av ett sådant stilla colloquium[2] i allmänhet underskattas. Begäret att ge något förmår en att treva ō treva i den egna mullen ō så händer det dock att man finner ett stoftkorn som glimrar  och ej bara glimrar.

Dessutom tack för rese-lektyren! Den var, må jag säga, förnämlig! För en svensk är det en njutning av alldeles säregen ō allena art att läsa Bergson[3] i Din översättning. Källvatten i kristallglas! Särskildt intresserade mig den skarpsinniga ō mycket givande teorien om ”det falska igenkännandet”. Mig förefaller det, som om B. här skulle ha funnit en bland de starkaste hållpunkterna för hela sin åskådning. Hans teori om hjärnan som ”organ för glömska” (min formulering  förlåt o. Bergson!) påminner mig om Hans Larssons sokratiska utredningar beträffande själens actualiserings-problem.[4] I själva verket stämma de nog rätt väl överens och deras metoder äro nog i grund och botten lika empiriska fastän terminologierna peka i sär. Hjärnan som organ för glömska  det tilltalar mig, det smickrar mig. Jag säger mig: Vilken rikt utvecklad hjärna måste du inte ha!

Och jag använder den alltjämt till att uppfiffa min lilla privat-teori: all död är själv-vald, villig. All död är övertygad död.

Jag filar den på lediga stunder, då jag ej snickrar på det, som jag hoppas ska ge mig mitt levebröd.

Tro, kära vän, när vi ska råkas härnäst och härnäst förstå och missförstå varann?

Din vän

Hjalmar Bergman

För överskådlig framtid har jag ej någon varaktig adress, men Du når mig alltid genom förlaget.

Handskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Strand – den restaurang i Stockholm, där Ruhe och Bergman brukade mötas för att över en middag utbyta åsikter och diskutera ”livsfrågor”.

[2] colloquium,lat., samtal, överläggning.

[3] I början av 10-talet översatte Ruhe ett flertal skrifter av Henri Bergson (1859–1941. Han utgav också 1914 boken Henri Bergson. Tänkesättet Bergson i dess grunddrag. 1921 kom ytterligare en Bergsonöversättning, Själslig kraft (L´énergie spirituelle). Det är troligen den Bergman tackar för i brevet.

[4] Åsyftar sannolikt Hans Larssons skrift Intuitionsbegreppet från 1912, där denne Bergmans beundrade lärare polemiserar mot Henri Bergson. Se brev 192 till Hans Larsson den 20/12 1912.

Personer:

Bergson, Henri (3)
Larsson, Hans (47)
Ruhe, Algot (43)

Adressat:

Ruhe, Algot (26)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA

Original


Original full storlek
448_01.png
448_02.png