464. Algot Ruhe

Segholmen den 2/9 XXII

Kära Du! För en stund sedan gick en självägandes bonne och fiskare härförbi med sin motor och kastade i land en liten packe väl lagrad post. Och jag fick se en liten figur, som genom sin spänstiga och stickande grace påminde mig om en viss herres förmåga att vara elegant elak. Ej utan en viss skygghet öppnade jag brevet; men om jag undantar den anjovisdöd i skönhet och lagerbärsblad som Du mot slutet förutspår mig, slapp jag den gången svårare rispor. Tack alltså för brevet! Och bättre sent än aldrig! Väntar inte för länge, som väntar något godt! Och jag kan servera Dig ännu flera ordspråk, lämpade för stunden; men det må vara nog. Hade Du låtit höra av Dig lite tidigare, så hade Strand-kommittén för Filosofiens Sunda Utveckling^[1] kunnat havt ett par sittningar och mänskligheten förts några tuppfjät framåt. September får emellertid ej förflyta utan att kommittén avger något om än aldrig så litet betänkande i en eller annan av de 83 livsfrågorna och åtminstone i slutet av månaden undgår Du ej kallelse till sammanträde. Förrästen har jag på sätt och vis fått hälsningar från Dig genom en man, som heter Roosval^[2] och som tack vare Din välvilja fått nys om det stilla snille, som glöder eller kanske snarare pyr i min själ. Du åter skulle bli påmind om min anständiga och oäventyrliga person genom en i luften springande gammal skuta! Bizarra slump! Men tro nu ej, att jag är sådan, att jag offrar hekatomber^[3] av skutor och andra nyttigheter på mina författare-nycker! Det var helt och hållet Sjöströms idé. Jag hade tänkt att låta människorna dö och rädda skutan.^[4] Men att den sköne engelsmannen^[5] skulle traska omkring i regn och storm och ha det knogigt och knegigt på alla sätt, det var min insats. Doktor Sadger,^[6] en av Freuds lärjungar, påstår att varje dramaturg måste antagas vara starkt sadistiskt betonad, efter som han inte kan ty sig med mindre än att i fantasien få slå ihjäl och pina folk. Är detta påstående riktigt så blir Sv. Dram. Författareföreningens höga medlemssiffra om möjligt ännu mera bedrövlig. Och nu nog om det, som är sorgligt! Lyckliga Du, som kommit till korr. på Din julbok!^[7] Jag har den ännu ej antagen, inte ens avslutad, min nämligen.^[8] Min nyfikenhet på Din är stor och i dessa ord ska Du inte läsa ett illa maskeradt tiggeri, ty jag tänker köpa den för egna pengar i en boklåda. Jag vet nämligen att antalet fri-ex. är begränsadt, vilket man med mindre fog kan säga om Dina vänners antal. Nej, nu måste jag gå ned och ösa min båt och med lock och pock sätta den rostiga och olustiga snurran i gång. Vinden är ostlig, vädret ostadigt, huvudet tungt och trött, en tand värker och magen har fått för mycket riskor och fårtickor, den enda näring som står att finna på vår ö. Adjö min bäste herre och gode broder, i slutet av månaden haffar jag Dig och om ett år eller två får jag kanske en epistel! Den är välkommen – med eller utan rispor! Lev väl!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.