467. Tor Bonnier Dalarö den 14/10 XXII Kära Tor! Jag har under dessa dagar på det kraftigaste sporrat min stackars pegas för att åstadkomma en ny historia åt Casimir Brut.[1] Det har tyvärr ej lyckats mig. Jag har en i och för sig mycket löjlig övertro på mina berättelsers sanningsenlighet och alla ändringar – undantagandes rena förkortningar – förefaller mig som lögner och göra mig olustig och omöjlig. Jag har sålunda till sist fått nöja mig med att förkorta den ursprungliga historien och även därutinnan har jag ej lyckats så, som jag önskat. Likväl har jag kapat cirka 15 manus-sidor. Nu sänder jag Dig den i dess nya skick och ber Dig besluta. Själv kan jag inte. Ty om det också ej står så illa till med mig, som min lilla billet doux[2] kunde låta förmoda, är jag dock på grund av åtskilliga omständigheter ganska paff. I midten av nästa vecka bryta vi upp och då kommer jag väl och hemsöker Dig vid Sveavägen! Din HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Syftar på en av gestalterna i ramberättelsen till Eros’ begravning, som skrevs under perioden den 4/8 1922 till den 27/9 1922. Denne berättar där en historia – ”Hans Hinz och kvinnorna”. Av Bergmans dagbok för den 2 oktober framgår det, att Tor Bonnier hade föreslagit att detta avsnitt skulle utgå, men Bergman stannade vid att endast förkorta berättelsen. [2] billet doux fr., kärleksbrev. Syftar på ett handskrivet korrespondenskort – brev 466 till Tor Bonnier den 6/10 1922. |
|