470. Tor Bonnier Örebro den 29/10 XXII Tack, kära Tor, för brev ō pengar varå härmed kvitton! Om någon vecka 1) hoppas jag vara i Rom[1] för att ordna förhållandena. Ja, Du ser ju själv i pressen – förr eller senare måste man i alla fall ingripa. Din HjB 2) Hoppas kunna filma Anna-Clara mellan drabbningarna.[2] 3) Hoppet dör sist. Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Dubbeltydig ordlek som i första hand syftar på Bergmans översättningsarbete med Guglielmo Ferreros verk Grandezza e Decadenza di Roma / Rom dess storhet och förfall. Samtidigt alluderar han lekfullt på sin ständiga längtan till Italien. För att göra den senare anspelningen tydlig, hänvisar han till det konfliktladdade, politiska läget där. Fascisterna höll på att överta makten. En politisk rörelse som Bergman tidigt kommit att visa sympati för. Den 28 oktober 1922 började deras halvmilitära grupper sitt tåg mot Rom, vilket inom ett par dagar ledde till att Benito Mussolini (1883–1945) fick bilda regering. [2] Bonniers förlag, som alltid visat starkt intresse för att expandera inom mediebranschen, hade vid denna tid börjat konkurrera med det framgångsrika bolaget Svensk Filmindustri. Bergman fick erbjudande att för fyra filmmanuskript – bearbetningar av andra författares verk som Bonniers innehade förlagsrätten till – erhålla det inte föraktliga honoraret på 25 000 kronor. Filmmanuskriptet ”Anna-Clara och hennes bröder”, som bygger på olika berättelser ur en samling av Hasse Z. (1877–1946) från år1917, skrevs i november 1922 i Köpenhamn och Skodsborg. Stumfilmen med samma namn regisserades av Bergmans svåger Per Lindberg. Bergman kom aldrig att gilla den färdiga filmen. I och med dessa bearbetningar för film av andras verk började hans filmarbete bli slentrian och tyngde och pressade honom alltmer. |
|