481. Tor Bonnier

Örebro den 27/12 XXII

Kära Tor! På sista tiden har jag kvalts av ett obehagligt minne, som jag förgäves sökt undfly – minnet av en i dagarna till betalning förfallen skuldränta. Jag trodde mig stark nog att slå dessa griller ur hågen, men det har icke lyckats. Får jag därför besvära Dig med att trycka närslutna sedel i fröken Cavallis^[1] hand samt be henne tänka vänligt på mig och inte beskylla mig för att ha bedragit henne på 224 kr då det i själva verket är hon, som snutit mig på 200.

Här är Hades. Just så här har jag alltid föreställt mig Dödsriket; dock har jag hyst en farhåga att där skulle saknas sprit. Den har lyckligtvis befunnits obefogad. Spriten påminner mig om ett liv i ljus ovan jord och likaså en tandfistel, som håller mig vaken en god del av dagen och hela natten. Då ligger jag och lyssnar till den majestätiska fuga, som Stina spelar på det waldhorn, hon själv kallar näsa. Och då har jag god tid att tänka på Norrtullsligan.^[2]

Jag har nu granskat den ur filmsynpunkt och ehuru jag inte velat binda mig vid någon fast plan förrän jag verkligen skall gå till utarbetandet – det bleve bara en black om foten – tror jag mig dock ha funnit, att det kan bli en bra film. Ifall inte författarinnan blir för omedgörlig i fråga om en del små ändringar. Jag tror t.ex. att det blir nödvändigt eller åtminstone nyttigt att identifiera den förföriske häradshövdingen med de strejkandes obeveklige principal. Och dylikt kan väl inte såra henne alltför djupt?

Alltså, vill Du att jag skall åtaga mig filmatiseringen? Jag tror mig kunna lämna manus i slutet eller kanske midten av februari. Är det för sent? Hasses manus^[3] sänder jag tillbaka om ett par dar.

Jag har fått några rätt goda rec i Socialen, St,-Tid och G.P.^[4] Men de ha väl inte nämnvärdt stimulerat försäljningen kan jag tro. Hedén beskyller mig för att med förkärlek använda ordet stjärt (som han själv är för blyg att nedskriva) samt påstår att jag reglerar upplagornas antal genom användandet av detta fula ord. Ack, ack, ack, att det vore så enkelt! Mig veterligt har jag inte skrivit ordet mer än en gång i Eros och ingen gång förr. Men människor är alltid besynnerliga mot mig.

En herre i Göt.Dagb. har gjort mig ledsen genom att med rätt påpeka en del svagheter i Rom.^[5] Pratet om participalkonstruktionerna rör mig visserligen inte i ryggen, men väl klandret mot korrekturläsningen. Jag kan inte läsa korr. För att upptäcka skillnad mellan Antium och Anzium måste jag lägga huvut på sne och kika på ordet från sidan. När jag läser som vanligt får jag blott ett allmänt intryck av ordet men förmår inte fixera de särskilda bokstäverna. Nå, så fort jag anar oråd, lägger jag ju huvut på sned, men Du begriper att det av praktiska skäl blir relativt sällan. Emellertid, när karn beskyller mig för att skriva såna tokigheter som Divus Julii ^[6] – då blir jag sårad. Ty så skriver inte jag men väl sättaren. I årets korr. ägnade jag min mesta omsorg åt namnens genitiv och ändrade samvetsgrant alla i till s’. Men det gav tryckeriet tusan. Vad slutligen ortnamnens italienska, franska spanska och latinska former beträffar så är ju Ferrero konsekvent inkonsekvent och är det så med flit att han själv på ett par ställen omnämner sin inkonsekvens. Jag kunde naturligtvis ha rättat mästaren och det var nog inte några finkänsliga samvetsskrupler som avhöllo mig utan snarare ett lättsinnigt resonemang: duger det i originalet så duger det ock i översättningen. Hur som hälst så blev jag ledsen. Jag har alltid ansett mogenhetsexamens laudatur i latin^[7] som en av mitt livs skönaste prydnader. Och nu beskyller man mig för att skriva Divus Julii. Jag ska tala om att det gjorde jag inte ens i fjärde.

Ajjö. Var snäll och svara hur Du vill ha det med Norrtullsligan, så att jag vet det. Tack för i år och godt nytt!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

---