487. Tor Bonnier

Taormina, hotel Belvedere 23/1 XXIII

Kära Tor, tack för brev och tel! Trots allt gläder det mig, att min Lokespil ej tycks ha sårat Dig alltför dödligt – men så var den ju också en smula trubbig.^[1] 

Jag har inte kunnat telegrafiskt besvara frågan beträffande pjeserna, då jag inte vet om Du med la derniere comedie^[2] åsyftar någon viss pjäs som varit på tal. Min sista komedi heter ”Vävaren i Bagdad”, ett österländskt stycke alltså (Harun).^[3] Den ligger i Örebro och samtidigt härmed skriver jag och ber Mamma sända Dig den. Men! Jag skrev pjesen för två år sen och har ej tittat på den sen dess.^[4] Har följaktligen själv intet omdöme om den. Inte skulle väl Du kunna få någon kvällsstund över för att plöja igenom pjesen? Och sedan avgöra om den är sådan att den bör inlämnas – eller ej. Det vore väldigt hyggligt av Dig. Utan att Du påtager Dig detta onus^[5] kan jag i varje fall icke lämna in den. Vad Spelhuset beträffar, så har Pelle^[6] enda existerande manus. Men Svennberg^[7] har just idagarna återsändt en annan enaktare, ”Porten”^[8] (som Stina mig ovetande skickat honom) med motiveringen: vill inte spela enaktare. Alltså är det väl knappt skäl att inlämna den. Så med det. En ny komedi är visserligen planlagd och uppförd inför sin första publik: herr författaren.^[9] Men det dröjer ju något innan den ev. blir presentabel för vidare kretsar. Allra hälst jag håller på med annat – Nu närmast Norrtullsligan. ^[10] Arbetet fortgår från arla morgon till sena kvällen och bör snart vara färdigt. Om resultatet vill jag naturligtvis inte uttala mig. Det har inte varit så alldeles lätt att finna en filmatisk form för dessa lösa, anekdotiska anteckningar om tösernas liv och leverne. Läs igenom boken så får Du se! Betydligt svårare än Anna-Clara.^[11] Den form, jag valt, är – tror jag – rätt ny, åtminstone har jag inte sett den använd. Jag bibehåller nämligen bokens egen jag-berättande form och får därigenom en fortlöpande tråd av lugna, vardagliga, då och då lite maliciösa texter. Och på den tråden hänger jag upp bilderna.^[12] Bokens egna ord har jag tyvärr endast i ringa utsträckning kunnat använda men hoppas och tror att jag rätt väl träffat dess ton. Bröllopet har jag ej tagit med, då jag tror att det i statistmaterial, uppbyggningar och bildantal skulle kräva vida mer än det skulle giva. Den av Wägner åsyftade kontrasten mellan kusinens och flickornas liv har jag sökt giva i några detaljer, som jag tror bli lika verksamma. Men naturligtvis kan jag spränga in bröllopet någonstans, om Ni skulle anse det önskvärdt. Bäst tror jag att först se, vilken volym filmen får. Väsentliga avvikelser från boken äro dels det ”lyckliga slutet” (som vi ju voro ense om) dels att häradshövdingskontoret svällt ut att omfatta en större kvinlig stab (i ett mycket ringa antal bilder) dels att jag uteslutit morbrodern. Och honom tog jag kol på, därför att erfarenheten lärt mig att mer eller mindre tomma personer äro minst lika fördärvliga på duken som på scenen. I stället har jag gjort mostern betydligt saftigare än i boken och till en helt komisk typ. Film utan en dylik typ har svårt att klara sig. För mostern vill jag be dig tänka på Stina Berg^[13] – hon är som klippt och skuren och har stort publiktycke. I fråga om rollernas storlek och vikt blir rangordningen ungefär denna: Pegg (ojämförligt störst) hennes chef, Baby, Eva, Emmy, Putte, Mostern, Evas fästman (en liten, löjlig men sympatisk typ) notarien (pigtjusare) Gördel (mullig Strandvägsjänta) ”agitatorn” (torr kontorsfröken) Gördels fästman (ett par tre scener) Babys chef (dito dito) samt några statister, mest flickor.

Pegg är som sagdt den ojämförligt största rollen. Vad tror Du om Molander?^[14] Hon är i varje fall mycket populär både i Stockholm och landsorten och även i Köpenhamn, där jag sett Dagmarteatern reklamera en ny pjes med att noticera att hvudrollen kreerats av den yndige Karin Molander. Och nog tror jag att Pelle skulle kunna få henne att göra Pegg rätt så bra. Möjligen är hon för gammal, jag har inte sett henne på länge. Baby, Eva? Min ålder och gifta stånd medför tyvärr stor okunnighet om scenens yngsta skönheter. Men har inte Pelle en del söta och duktiga töser i Göteborg? Såg Du Sleeman på Intiman?^[15] Den flickan skulle bestämdt inte vara oäven som Baby. Och hon är ny och lät lite tala om sig i höstas. I tidningen ser jag att Ni engagerat Widestedt^[16] – tro om inte han kunde vara lämplig som Peggs chef? Han är ju en ganska ståtlig kar och ser väl just lagom bra ut. Hans förmåga som skådespelare känner jag dock mycket lite, har bara sett honom en gång i en biroll.

Berättelsen fortlöper under höstmånaderna och avslutas på julaftonen. Utebilderna kunna tas när som hälst fast kanske bäst på höstkanten. En enda bild kräver snö och den innehåller bara Putte och en julgran. Finner Ni pojken – en hurtig trevlig pys på tretton år – kunde ju fotografen ta den bilden nu på vårvintern om Ni begåvas med någon snö. Annars låter det ju arrangera sig på annat sätt.

Nej, nu ska jag återgå till mitt puzzle alias filmskrivning. Hoppas snart kunna ”låta höra av mig”.

Må så godt!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.