497. Tore Svennberg Taormina den 8/4 1923[1] Teaterchefen H.HERR TORE SVENBERG Stockholm. Käre herr Svenberg! Häromdagen avslutade jag en 4-akts-komedi: ”Swedenhielms” [2] (miljö Stockholm, tid: våra dagar). Och igår hade jag en liten uppläsning med vår gemensamme vän Martin Lamm och fru som publik. Resultatet blev en uppmaning av Lamm att sända manuskriptet till Dramatens Chef, en uppmaning som jag i dag följer. Det är således honom Ni har att tacka för att Ert dignande arbetsbord kommer att betungas med ännu ett manus – honom samt dessutom även Er själv! Ty i Edert vänliga brev från årets början uppmanade Ni mig att komma med en pjes i släkt med mina senare romaner. Och det är alltså just vad jag nu gör. I slutet av maj kommer jag till Stockholm och ber att då få inhämta Edert omdöme. Eder förbundne[3] Hjalmar Bergman [Handskrivet tillägg:] Om ni funne pjesen värd att spelas, skulle Teaterchefen då kunna förmå Tore Svenberg att göra titelrollen? Ifall Ni talade riktigt vänligt ō artigt med honom – –? Ja frågan är ju onekligen för tidigt väckt. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga Dramatiska Teaterns arkiv . Tore Svennberg (1858–1941). Som framträdande karaktärsskådespelare var han känd för sin realistiska spelstil, som kom till uttryck i hans beundrade tolkningar av bl.a. Kaptenen i Strindbergs Dödsdansen och Fedja i Leo Tolstojs Det levande liket. Svennberg var chef för Dramaten 1922–1928. [1] Av Dramatens brevpärm framgår, att Bergman skrivit ytterligare ett brev till Svennberg, vilket numera är förkommet. [2] Martin Lamm (1880–1950) och Hjalmar Bergman hade träffats i Taormina och inlett ett dagligt umgänge, då Bergman bl.a. läste sina två dramer: det nyskrivna skådespelet Swedenhielms och sagospelet Sagan. Se brev 501 till Martin Lamm den 1/5 1923. I sina postumt utgivna minnesbilder – tillkomna på uppdrag av Svenska Akademien för en planerad minnesteckning av Bergman – berättar Lamm om intrycken av att höra författaren själv läsa Swedenhielms: ”Han var angelägen att få föra fram det själv, och han var ju en lysande uppläsare, även om han överbetonade replikerna, som kanske därigenom verkade mer präglade av hans samtalsjargong än då man ser eller läser stycket.” I sitt utlåtande som Dramatens dramaturg den 10/8 1923 skriver Bo Bergman, att han ”tror på pjäsens sceniska möjligheter” med följande motivering: ”Hjalmar Bergmans komedi ’Swedenhielms’ gör vid läsningen ett friskt och medryckande intryck, och det förefaller mig som scenen här skulle ha åtskilligt att ta vara på. Familjeinteriören intresserar; det är en svensk ton över figurerna (utom över den föga lyckade journalisten), en munter gåpåarton, en djup hjärtlighet under nonchalanta gester, varmt allvar också, en fantasifull humor varmed kamratskapet mellan far och barn tecknas. Särskilt har författaren skapat en originell och omedelbar typ av pater familias, en kraftnatur och ett stort barn, mycket nationell i sitt lättsinne och sitt allvar på djupet. I en god karaktärskådespelares händer bör denna figur kunna göra effekt.” [3] Eder förbundne är handskrivet. |
|