Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


513. Tor Bonnier

Segholmen den 4/9 XXIII

Kära Tor, jag har de sista kvällarna läst lite i Karolinerna[1] och befästats i min tro, att det skulle kunna bli en sjujävla stilig film. Denna min åsikt skall jag nu brevledes meddela Brunius[2] samt kräva klart besked om hans principaler godtaga ett manus till stor eller största delen bygdt på Karolinerna. Gör de det, får Du väl någon av de närmaste dagarna besök av herr Rasch,[3] som föreföll att vara en redig och förnuftig man. Och då vore det ju bra, om någon lämplig uppgörelse kunde komma till stånd. Talar du med Heidenstam, tycker jag Du borde betona att det inte är någon vanlig bok-filmning utan att man vill göra en verkligt 'historisk' Karl XII-film och önskar använda Karolinerna för att få den rätta atmosferen och en monumental stil. Det är sant och gör kanske godt i någon vrå.

För första gång på länge gjuter mars-sol[4] ut sitt gull. Men jag tror inte vi kan stanna här ändå för myggens skull. De svepa sig i slöjor kring mig. Tro nu ingenting. Stina och Irma[5] se dem också. Och de sticks, de djävlarna!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Brevet handlar om Bergmans tidiga förarbeten till Karl XII-filmen. Till Verner von Heidenstams 70-årsdag skrev Bergman om Karolinerna i en hyllningsnotis i Nya Dagligt Allehanda den 30/6 1929: ”Verner von Heidenstams betydelse för svensk anda ser jag stiga ur hans på en gång skeptiska och lidelsefulla patriotism. Han liknar stundom någon av dessa karoliner, av honom skildrade, som med vreden i hjärtat, skamord på tungan och tårar i knektaögonen, ohjälpligt älskade sin kung. I själva verket förefaller det mig, som om detta mäktiga epos, Karolinerna, i vår diktning det i känsla starkaste, snarare är en rent personlig tolkning av skaldens kärlek till Sverige än en skildring av karolinernas märkliga öden.”

[2] Regissören John W. Brunius (1884–1937) var den som skulle iscensätta Karl XII-filmen.

[3] Ingenjör Herman Rasch hade beställt ett manuskript av Bergman till en nationell film om Karl XII i två delar för det nystartade bolaget AB Historisk Film. I ett brev från Herman Rasch den 8/9 1923 tackar denne för Bergmans villighet att påta sig uppgiften att utarbeta filmmanuskriptet och accepterar med viss reservation förslaget att utnyttja vissa partier ur Karolinerna. Eventuella svårigheter vid uppgörelse om upphovsrättigheter oroade Rasch, men han var dock inte ovillig att diskutera uppslaget. ”Kan därvid en del scener tagas ur Karolinerna, vore det helt visst till stor fördel för den dramatiska framställningen. Det förefaller mig dock vid närmare eftertanke som om ett utnyttjande av Karolinerna i större omfattning skulle stöta på avsevärda vanskligheter. Enligt vår ursprungliga plan skulle filmens första avdelning omfatta tiden intill Altranstedt, och torde för densamma endast enstaka berättelser kunna hämtas ur ’Karolinerna’ för uppbyggande av scener ur kungens omgivning.[- -  -] Helt annorlunda ställer det sig med filmens Avd. II, för vilken vi ännu ej vidtagit sådana förberedelser, att en omläggning av filmen skulle föranleda förluster eller svårigheter. Denna del av Karl XII:s liv erbjuder ju inte mycket stoff för en dramatisk film, utan skulle givetvis ”Karolinerna” härvidlag kunna vara till avsevärd nytta.”

[4] Talet om marssol till trots är Bergmans datering korrekt.

[5] Bergmans systerdotter Irma S:t Cyr.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Tor (348)
Brunius, John W. (25)
Heidenstam, Verner von (7)
Rasch, Herman (38)
S:t Cyr, Irma (29)

Verk:

Karl XII, del 1, film (32)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA