515. Victor Sjöström

Segholmen den 20/9 [1923]

Käre gamle Victoribus! I dag är jag nästan lika urgammal och ålderssvag som du. Ty i går fylde jag förti! Jaha, du vet själv! Sorgens beklagande undanbedes. Jag sörjde dagen i all enkelhet. Alla deputationer och uppvaktningar avvisades obevekligt: Gustaf V som önskat se mig på te dansante^[1] tillsamman med Pius XI^[2] fick ett hövligt men bestämdt avslag. Däremot kunde jag ej hindra min envisa svägerska Greta från att jämte maken Tor^[3] supa mig lite full på Strand. Dock alldeles för litet i förhållande till dagens dystra betydelse.

Svenska Dagbladet, okunnigt om min ålder, firade dock dagen med att sätta en ful gubbe av mig i bladet plus påståendet att jag skulle resa till Amerikat på ett år emedan en viss mr Goldwyn^[4] lidelsefullt älskade min obestridliga talang. Jag begriper inte, hur artikeln tillkommit och har trots efterforskningar ej kunnat uppspåra dess orsak. Om ditt telegram har jag endast talat med Tor – detta emedan jag just då låg i underhandlingar med dem rörande filmatisering av vissa saker – och han svär, att han icke knyst om saken. Jag vet inte, om jag bör dementera en del oriktigheter eller ej men jag tror inte jag gitter.

Ditt brev har i skrivande stund ej anländt. Tvi en sån postgång! Däremot ha vi fått ett kort från Edith.^[5] Hon säger att jag kan vara en bracka själv. Det är möjligt. Men nu vill jag fråga: Om en människa tar mina gudbarn med sig och far från Stockholm till Kalifornien och under denna långa resa ej sänder mig eller min äkta hälvt ett enda vy med redogörelse för sagda barns uppförande och tillstånd – är då icke denna människa en falsk bracka? Jag gör intet påstående, jag bara frågar.

Och nu må du tro, att vi är nyfikna på ditt brev!

I går lämnade jag in en ny bok. Den ska heta: Jag, Ljung och Medardus.^[6] Det är skildringar från min barndom. Hu! Den har varit svår.

Här regnar, regnar, regnar. Trots det ska jag resa in till Dalarn^[7] och se om brevet kommit. Det borde dock vara här vid detta laget om du skrev samtidigt med telegramet. Mitt svars-tel. fick du väl? Dess korthet berodde som du antagligen begriper av ekonomiska skäl. Jag hade flera ord på hjärtat än pängar i börsen.

Hälsa Edith! Hälsa ungarna! Säg Edith att jag förlåtit henne. Eller att jag i varje fall redligen strävar efter att kunna förlåta. Faderwell, faderwell! Ses vi i Kalifornien? Det får jag kanske veta om ett par timmar!

Din

HjB

[Handskrivet tillägg:] Edits med förrästen ō ungarnas.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.