521. Hans Larsson

[København B., d.] 21/10 192[3]

Käre Hans Larsson! Tack för Ditt försenade brev – det var snällt att skicka det och jag var glad att få det!

Orsaken varför jag nu skriver är den att jag har dåligt samvete. Om någon vecka ger jag ut tre pjeser,^[1] den älsta från 1917, de andra fyra år yngre. Framför dessa stycken har jag låtit trycka: till Hans Larsson. Varför? Därför att Du – jag har visst sagt det förr – är den av mina samtida, som betydt mest för min andliga verksamhet. (Kanske kan Du inte ens själv upptäcka spåren, men de finnas där i alla fall.) Detta ville jag manifestera. Varför? Av känsloskäl, som jag inte tänker anföra.

Att Du inte tar illa upp denna tillägnan i och för sig, därom är jag förvissad. Men efteråt har jag kommit att tänka på, att den möjligen kan komma att bereda Dig obehag. Kanske att någon av de många drev-hundarna tar Ditt namn med i skallet? Jag tror nu inte att det skulle betyda så mycket för Dig. Men ledsamt vore det dock. Och därför ville jag bara be Dig förlåta, om jag genom detta skulle komma att bereda Dig ett obehag.

Din tillgivne

Hjalmar Bergman

 [Handskrivet tillägg:] Jag bör kanske tillfoga att pjeserna inte äro på något sätt ”uppseendeväckande” varför ”skallet” torde bli det vanliga gnatet på mig. Men i alla fall –

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Lunds universitetsbibliotek.

Skrivet på papper från Turist-Hôtel Copenhague.