527. Tor Bonnier SKODSBORG, Skodsborg den 8/11 XXIII Kära Tor, i dagarna avslutar jag Kalle Utter-filmen[1] och i början eller medio av nästa vecka komma vi till Stockholm över en dag. Det blir alltså vår avskedsvisit,[2] ty sen resa vi direkt härifrån till helvetet vare sig det blir via London eller via Paris. Skulle Du vilja vara snäll och tänka över vad Du kan ha att ytterligare säga mig beträffande våra filmförbindelser och särskildt då rörande den oavslutade Gustaf III filmen[3] och den fjärde obestämda. Vill Du vidare fast bestämma betalningsvillkoren bleve jag mycket tacksam eftersom jag får lov att ställa om det hus, jag inte har. Hade häromdagen brev från Sjöström[4] som just fått mitt telegram och visat det för firmans chef. S. hade antydt att jag troligen ej var nöjd med erbjudna villkor, vartill den andre svarade att den saken nog kunde ordnas till min belåtenhet. Emellertid är jag glad att ej ha bundit mig, då det ju i alla händelser återstår mig en hel massa arbete för Edra filmer. Även om jag t.ex. ägnar januari åt en Sjöström-film (vilket han tycks önska) så har jag ju åtminstone februari-mars på mig för att avsluta Edra filmer, kanske även april för den sista. Och det bör ju räcka. Nu kommer jag som sagdt med K,U, manus[5] om en vecka. Hälsningar! Din HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Syftar på förarbetena till det tredje filmmanuskript av fyra som Bergman åtagit sig för Bonnierfilm. Det bygger på August Blanches (1811–1868) två berättelser ”Kalle Utter” och ”Den finske baronen”, tryckta 1863 respektive 1865 i novellsamlingarna Hyrkuskens berättelser och En skådespelares äventyr. Av almanackan framgår att Bergman den 27 oktober läste in sig på Blanche hela dagen och redan dagen därpå började planera sitt filmförslag. Manuskriptet skrevs under perioden den 30/10–13/11 1923 och överarbetades i januari 1924 i Santa Monica. [2] Den 5 december anträdde paret Bergman sin resa till USA. [3] Under de fortsatta förhandlingarna med Bonnierfilm diskuterades om det fjärde och sista filmmanuskriptet skulle bli en bearbetning av endera Emilie Flygare-Carléns (1807–1892) skärgårdsroman Rosen på Tistelön från 1842 eller C.J.L Almqvists (1793–1866) 1700-talsroman Drottningens juvelsmycke från 1834. Det förra förslaget föll bort, medan det senare sysselsatte Bergman under hösten 1923. En första synopsis inlämnades i mitten av oktober till Tor Bonnier. I slutet av november omarbetade Bergman denna version till ett utbyggt filmmanuskript koncentrerat till de avsnitt i romanen som skildrar Gustav III, en roll som var tänkt att tolkas av Gösta Ekman. Manuskriptet omfattar ”fyra akter och en epilog”. Bergman har förlagt den första akten till Stockholm 1772, det år Gustav III genomförde sin oblodiga revolution och därmed störtade Frihetstidens ständervälde. Detta stoff är inte behandlat i Almqvists roman. Akterna 2–4 liksom epilogen utspelar sig 1792 med tyngdpunkt i kungamordet på operan. Även i dessa avsnitt har Bergman i förhållande till Almqvists text lagt till rent historiskt stoff. Filmmanuskriptet kom dock aldrig att spelas in, eftersom Bonnierfilm efter stora ekonomiska förluster om ca 100 000 kronor upphörde med sin verksamhet under det följande året. Manuskriptet har utgivits av Gösta Werner i en av volymerna i Hjalmar Bergman Samfundets skriftserie: Drottningens juvelsmycke och andra bearbetningar för film, 1992. I brev till Tor Bonnier den 17/2 1924 pläderar Stina Bergman vältaligt för att maken själv skulle få chansen att regissera detta filmmanuskript. Men då hade Tor Bonnier redan lagt projektet på hyllan med hänvisning till att en inspelning skulle bli för dyr vad kostymer och scenografi beträffade. [4] Filmegissören Victor Sjöström som befann sig i Hollywood. [5] Kalle Utter-manuskriptet, se ovan not 1. |
|