537. Tor Bonnier Santa Monica, Sumac Lane 429 18/1 XXIV Kära Tor, samtidigt härmed sänder jag Dig Utter-ändringarna[1] rekommenderade. Tillagt för 25 öre kärlek, ett fullt användbart slagsmål och ett lönmordsförsök i godt skick. Glöm ej att säga regissören att han skall ge Kalle något särskildt trick i slagsmålen någonting som med mekanisk precision upprepas minst 6 gånger i rad, för varje slagsmål. Detta är det enda garanteradt verksamma i film. Jag skämtar icke. Vem blir regissör? Har Ni beslutat Er för Gustaf-filmen[2] så börja reklamera den nu, smått men oavlåtligt. Hoppas snart nog kunna ge mig i kast med Engström.[3] Så snart Ni bestämdt den fjärde,[4] ger Du mig väl besked. Hur gic[k] det med Norrtullsligan? Underrättelserna hemmifrån äro få och – gamla. Jag har ännu ej skrivit något för B.V.T.[5] (Däremo[t] har visst Stina gjort det – men jag läser ogärna konkurrenter.) Vad i detta fattiga, fula och futtiga land [6] kan tänkas intressera ärade läsekretsen? Jag finner intet – tillsvidare. Ack du vackra Sverige, du lyckliga Tyskland, du underbara Italien, du rika vördnadsvärda Europa! En ung tidningsman – bärande det illustra namnet Fennimore Cooper och sonsonson till den "riktige"[7] – begärde intryck. Jag svarade att jag ansåg det vara värdefullt att ha sett Chicago. Kommer man efter döden till det sämre stället måste minnet av Chicago alltid medföra en glimt av förnöjsamhet och tröst. Han delade min åsikt men trodde icke att den lämpade sig för den stora publiken. Har Du det riktigt tråkigt, Tor, så tänk på mig. Tänk: stackars jäkel! Sånt brukar lätta. Förrästen kör jag en Buick Sport 1923. Kanske kommer den att föra mig ut ur Amerika och denna världen. I världen skulle jag vilja stanna ännu någon tid, ty där finns dock behagliga platser. Från våra reskamrater[8] – ovanligt angenäma sådana! – ha vi havt ett par underrättelser; men antagligen vet Ni bättre än vi att dem väl går. Må godt! Och hälsa! Din HjB Hur gick boken?[9] [Handskrivet tillägg på sidan av och överst på sista sidan:] Här finns ett visserligen platoniskt men starkt ō växande hat till Frankrike under det att tyskarna börja bli very appreciated![10] En stor Los Angeles-tidning kallade dem nyss: våra bundsförvanter i nästa krig! Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Brevet är skrivet på filmbolaget Goldwyns papper med devisen ”Ars Gratia Artis”[11] kring den välkända lejonsymbolen. [1] Gäller manuskriptet till Kalle Utter-filmen. Se brev 527 till Tor Bonnier den 8/11 1923, not 1, och till förlaget den 9/1 1924. [2] Gäller manuskriptet till Gustaf III-filmen. Se brev 518 till Victor Sjöström den 5/10 1923, not 2. [3] Syftar på ett filmmanuskript som Bergman skrev i Santa Monica i januari 1924 på grundval av ett antal berättelser av Albert Engström. Förslaget gillades dock inte av Tor Bonnier, varför man till en början sköt på inspelningen och till sist lade ner hela projektet. I ett brev till Bergman den 9/4 1924 skriver Tor Bonnier: ”Det synopsis du sände oss föreföll oss för litet sammanhängande, det saknade en röd tråd och det var mycket personer.” Samtidigt förvarnar han om att förlagets hela filmverksamhet kunde komma att läggas ner, vilket också skulle kunna beröra Gustaf III-filmen. Därtill kom att först Lars Hanson och därefter Gösta Ekman mer eller mindre definitivt hade avböjt att spela huvudrollen i den tilltänkta filmen. Se brev 527 till Tor Bonnier den 8/11 1923, not 3. [4] Som ett fjärde och sista filmmanus hade Bonnierfilm att välja mellan Gustaf III-filmen och Albert Engström-filmen. Se brev 527 till Tor Bonnier den 8/11 1923, not 3. [5] Förkortning av Bonniers Veckotidning. [6] land, tillskrivet för hand. [7] James Fenimore Cooper (1789–1851) känd amerikansk författare till en rad populära indianromaner. [8] Bokförläggare och fru Karl Otto och Lisen Bonnier. [9] Den självbiografiska romanen Jag, Ljung och Medardus, som enligt almanackan skrevs under tiden den 2/8–16/9 1923 och förelåg i tryck den 13/11 1923. Mottagandet av romanen var i allmänhet gott Ruben G:son Berg (1876–1948) anmälde den i Aftonbladet den 16/12 1923: ”Den bjuder på bisarr humor och frätande satir, på lysande kvickhet och frånstötande, hemsk skräck, den blandar någon sorts kuriös romantik med brackig småstadsidyll. Den återger utan varje tendens, om icke möjligen den att visa tillvaron som ett tillstånd av kaleidoskopisk brokighet och obegriplig förvirring.” Den unge Eyvind Johnson (1900–1976) gav författaren ”ett högt betyg!” och beskrev i tidningen Brand den 2/2 1924 romanen: ”Hjalmar Bergmans psykologi är väl skarpast i det rent komiska. Stundom lyfter den sig dock, blir allvarligare, hårdare; i ett par korta satser ger han en stor, både pedagogisk och allmänt mänsklig sanning:–’Vi pojkar i sjätte och sjunde mena allvar. Man vill bereda oss för livet men förbiser att vi redan leva’.” [10] eng., mycket uppskattad. [11] lat., konsten för konstens egen skull. Detta blev också det vid denna tid nybildade bolaget Metro-Goldwyn-Mayers devis. |
|