56. Augusta Lindberg Firenze 31/1 06[1] Tack kära Tante för välkommet kort och underrättelse! Den sistnämnde hade jag tillhälften förut, kommen som ett rykte från Göteborg. Man utlofvade äfven senare bekräftelse, men man har behagat ignorera sitt löfte! – Emellertid har jag naturligtvis ställ[t] till med det ljufligaste väder, så man går förlustig bra mycket, om man inte kommer. Jaha! Någon novell kan jag inte ge ut, eftersom jag aldrig skrifvit någon. Men på Ljus utkommer en kuriös historia,[2] som i sinom tid skall tillställas Tante. Historien har förut förkastats af T.B.[3] och dåvarande G.L.[4] hvilken senare dock på ett kort försäkrat att hon tyckte om den – hur ska jag detta etc.? – Hoppas Tante afskyr Stockholm. Samt att Tante, Farbror och återstoden af familjen vill mottaga mina hjärtli[g]a hälsningar! HB. [Handskrivet tillägg ovanför brevtexten:] I hvad för en pjäs skulle Tante klä sig italienskt?[5] När kommer den? Maskinskrivet brevkort. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] Enligt poststämpel. [2] Debutromanen Solivro, som kom ut våren 1906. [3] Tor Bonnier, som nu börjat arbeta på bokförlaget. [4] Greta Lindberg, gift med Tor Bonnier. [5] Troligen är det med tanke på en aktuell rollgestaltning som Bergman sänt två vykort som exempel på italienska renässansdräkter. Sannolikt har det rört sig om Augusta Lindbergs roll – Julia – i den ryske dramatikern Justin Potopenkos (1856–1928) pjäs Uppgörelse, som hade premiär den 22/3 1906 på Gamla Dramaten. Se brev 50 till Augusta Lindberg den 23/12 1905. |
|